Tjäderspel.Vid slutet av en skogsväg, sydväst om Långfallsgruvan på Saxberget, fanns i min ungdom en övergiven huggarkoja, en koja där skogshuggarna levde under veckan samtidigt som de under dagarna avverkade granskogen. på den tiden stod därför kojan mitt i ett kalhygge med milsvid utsikt över dalarna och sjöarna. Man såg lätt ända till Grangärde och den vita kyrkobyggnaden.

På 1920-talet började hemmansägaren Albert Lööv på gården Kallhaga i Grangärde socken att plantera in sutare i den lilla sjön Asplövtiärn, belägenen knapp kilometer väster om Norrbyn I dåvarande Rävvåla. Såvitt man då visste fanns i sjön abborre, gädda, mört och elritsor – eller ”hridd”. Några övriga arter kände man inte till. Sutaren tillhör familjen karpfiskar, är bottenlevande och kan bli upp till dryga 5 kilo.

När jag var i 12-årsåldern, alltså i början på 1950-talet gick jag i Saxdalens folkskola där jag hade en lärare som hette Hjalmar Liss. Han var mycket intresserad av fåglar och drog med många av oss elever ut på fågelskådning på lediga tider. Han lärde mig nog allt som jag en gång kunde om fåglar.

Hjalmar startade ett stort projekt tidigt en vår, enligt min dagbok var det vårvintern 1953. Vi skulle bygga en orrkoja! Dvs ett gömsle på en myr där vi på nära håll skulle kunna studera orrarnas ”spel”.

Förr i tiden – på 1950-talet – var julskyltning något helt annat än idag. Och i Saxdalen var det väldigt speciellt! Det var t.ex. bestämt att julskyltning skulle äga rum under den första söndagen i Advent. Vare sig före eller efter.

I J.Elis fall betydde det att han hade lördagsöppet till kl 15.00. Därefter började själva arbetet med att skylta om inför JULSKYLTNINGEN.

Nu var det så att J.Elis lade ner stor möda och omsorg på denna julskyltning och av den anledningen hyrde han varje år in en dekoratör från Tekniska Museet i Stockholm, Fritz Rosell.

Mina första minnen av Ida och Albert är ifrån 7-årsåldern. Dom bodde på gården Kallhaga, mitt emellan – som det då hette – Räwåla och Sunnansiö.

Jag trivdes otroligt bra med att vara hos Ida och Albert och jag tror jag tillbringade större delen av sommarloven där! Allt var spännande: Att få följa med Ida till lagårn tidigt på morronen och mjölka korna, sitta på en pall och lyssna på kornas hötuggande och det jämna och lugna strilandet av varm mjölk ner i spannarna. Ida och hennes dotter Margit mjölkade. Margit var en skönhet och ivrigt uppvaktad av bygdens ungkarlar. Och visst var hon min första kärlek!