På 1920-talet började hemmansägaren Albert Lööv på gården Kallhaga i Grangärde socken att plantera in sutare i den lilla sjön Asplövtiärn, belägenen knapp kilometer väster om Norrbyn I dåvarande Rävvåla. Såvitt man då visste fanns i sjön abborre, gädda, mört och elritsor – eller ”hridd”. Några övriga arter kände man inte till. Sutaren tillhör familjen karpfiskar, är bottenlevande och kan bli upp till dryga 5 kilo.

När Albert efter något år började försöka återfånga sutare, skedde detta med mjärdar och nät. Näten gav inte några sutare men väl både gäddor och större abborrar. Till en början gav inte heller mjärdarna annat än mindre abborrar och en och annan gädda. Och mört förstås. Men så en höstdag 1924 fångade Albert sina första sutare : Två vuxna fiskar på straxt under kilot vardera. Rykten hade gått att sutaren var en delikatess, jämförbar med lax eller ål och skulle vara alldeles utmärkt att röka. Så dessa 2 premiär-surare hamnade därför i Alberts eget rökeri vid Väsmans strand! Mer om det senare. Men i mjärden fanns fler överraskningar: Några riktigt stora, fullmatade flodkräftor och den allra första – mycket lilla – klo-abborren!

Klo-abborren är en förmodad mutation mellan vanlig abborre och flodkräfta. Till en början växer mycket små ämnen till klor ut, straxt bakom abborrens ordinarie gällock. Klorna växer sig större men blir aldrig lika dominerande som hos den riktiga kräftan.

Innan detta tillfälle hade det Inte varit känt att Asplövtiärn höll flodkräftor -och klo-abborre var en helt ny art! Albert skulle säkert tagit hemligheterna med sig i graven, men via Alberts son Göte kom det snart ut var det fanns både kräftor och sutare. Klo-abborre vågade inte ens han nämna något om.

1948 registrerades officiellt en fångst av klo-abborre i sjön Asplövtjärn i Dalarna. Rapporten sekretessbelades och Asplövtjärn och dess bestånd av klo-abborre hemlighölls på samma sätt som sjön Fagertjärn i Tiveden – det enda ställe i världen där röda näckrosor växer vilt.

På 1950-talet hade kusinerna Kjell Algot och Karl Göran Runnberg satt ut så kallade mörtstugor i Asplövtiärn för att fånga mört till vinterns angelfiske efter gädda. Vid ett tillfälle fick de förutom mört, också ett antal kräftor och en mycket liten klo-abborre. Karl-Göran, som i sitt hem i Rävvåla hade ett stort akvarium, tog hem det lilla klo-abborre-ynglet och placerade det i sitt sötvattensakvarium. Ynglet acklimatiserade sig väl men växte mycket långsamt. I akvariet fanns dessutom ett par abborryngel , några elritsor och ett gäddyngel. Som växte fortare…

En dag var klo-abborre-ynglet helt enkelt borta, förmodligen uppätet av predatorerna. (KG:s lillasyster Berit misstänktes ett tag ha släppt ut ynglet i Solskensbäcken, eftersom hon tyckte synd om det…)

Asplövtjärn blev något av ett favoritvatten för min fiskekompis Bror Bergqvist och mig. Vi anglade på vintern, fiskade kräftor på höstnätterna och metade abborre med långspön bland näckrosbladen under högsommaren. Når någon enstaka gång en klo-abborre intresserade sig för masken så märktes det tydligt Flötet började ”darra” så det uppstod små, små vågor runt korken. Då gällde det att avvakta och ha tålamod! Dessa små rörelser uppstod när klo-abborren med klorna undersökte betet. Om den då gillade betet så matade den med hjälp av klorna in masken i munnen och började sedan långsamt backa! Precis som en kräfta som vill sätta sig i säkerhet! Man måste då lyfta spöet försiktigt för att ha kontroll på reven när ”fisken”lämnade vattnet. Om man blev för ivrig hände det lätt att reven hamnade i trädgrenarna intill och då satt klo-abborren ohjälpligt fast bland löven. I sådana fall fick man försöka klättra upp och bända upp klorna för att kunna släppa tillbaka klo-abborren i vattnet. Inte en enda gång – aldrig nånsin -behöll vi en klo-abborre för att testa att tillaga den.

Alberts försök med rökning av sutare gick sådär. Fisken var otroligt slemmig och försedd med ett mycket tjockt skinn. Köttet var i och för sig fast i konsistensen och vitt och fint men föll inte familjen i smaken. Och därmed slutade så Albert att fiska sutare i Asplövtjärn.

Det har nu gått nästan 100 år sedan Albert Lööv planterade sutare i Asplövtjärn. Och ingen har fiskat sutare där på åtminstone 60 år… Kanske finns det i Asplövtjärn ett bestånd av jättestora sutare som lever helt ostörda i den mycket djupa lilla skogssjön ? Kanske finns det i Asplövtjärn ett bestånd av numera helt bortglömda, världsunika klo-abborrar som bara väntar på att få berätta sin historia?

En spännande upplevelse berättad av Per Gunnar Runnberg.