Vid Runnbergsgården

Ida och Albert i Kallhaga

Mina första minnen av Ida och Albert är ifrån 7-årsåldern. Dom bodde på gården Kallhaga, mitt emellan – som det då hette – Räwåla och Sunnansiö.

Jag trivdes otroligt bra med att vara hos Ida och Albert och jag tror jag tillbringade större delen av sommarloven där! Allt var spännande: Att få följa med Ida till lagårn tidigt på morronen och mjölka korna, sitta på en pall och lyssna på kornas hötuggande och det jämna och lugna strilandet av varm mjölk ner i spannarna. Ida och hennes dotter Margit mjölkade. Margit var en skönhet och ivrigt uppvaktad av bygdens ungkarlar. Och visst var hon min första kärlek!

Eller att få lyssna på morbror Alberts aldrig sinande historier om lyckade jakter och hur länsman alltid blev snuvad. Eller om hur man torkade jättegäddor på våren och gjorde lutfisk till julen!

Och så var det ju sonen Göte förstås! Göte var litet som Gusten i Hemsöborna: Det där med jordbruk och skötsel av gården låg inte för honom.Nej, hans liv var fisket!

Han tog mig med på fisketurer som var både spännande, lärorika och -misstänker jag – inte alltid helt lovliga.

Han lärde mig meta grova abborrar med ”kvidd” som bete. Här fick man inte dra upp bara för att flötet försvann! Här fick man vänta länge tills abborren svalt betet, men då blev fångsten desto större.

En gång fick jag följa med kusin Göte när han skulle vittja ryssjor i Ruvika. Det fanns inga utombordare på den tiden så Göte rodde den läckande,flatbottnade ekan ända bort till Ullnäs-landet och in i Ruvika. När han tog upp första ryssjan fick jag order att sätta mig i fören och sitta stilla! (Ungefär som Marie-Louise brukade säga när vi tog upp näten på Edesön!)

Efter en vild brottning på den vingliga ekbotten låg där en gädda på 14,7kilo! (Kontrollvägd och redovisad i Ludvika tidning.)

Göte påstår fortfarande att jag, 7 år gammal, sa:” Ä du släpp i ho – dä ä ingensöm kömmer å tro oss i alla fall!”

Ett problem med mina somrar hos Ida och Albert var deras oro och omtanke om mig. Vid 7 års ålder var jag minst i klassen, vägde nästan ingenting. Och åt säkert ingenting. Och det tänkte dom ändra på! Så varenda gång jag kom till Kallhaga tvingade dom i mig ljummen getmjölk! Säkert nyttigt och bra på alla sätt… Jag kan än idag komma ihåg hur Ida vände sig, gick in i skafferiet och kom ut med ett glas med getmjölk! Med en tunn hinna på toppen…

Jag säger som Magnus och Brasse: ” Men fy fan för ljummen getmjölk!”

Några ord om gården Kallhaga. Stugan som man ser öster om vägen var Ida och Alberts hem när jag började vara där. Men ursprungsgården Kallhaga ligger uppe på en kulle väster om vägen och där finns gamla Kallhaga med ladugård, lador och åkrar. En kuriositet: Gården hette egentligen Källhaga.Källan ligger alldeles intill gamla huset. På 1920-talet gavs det ut en ny karta och på grund av ett feltryck försvann prickarna i ä:et och så blev det Kallhaga istället. Håll med om att Källhaga låter bättre!

När jag blev 12 år fick jag min först cykel och då blev besöken i Kallhaga ännu fler! När jag var 12 år fick jag provskjuta med Alberts Winchester, byggd 1896i New Haven, USA. Vi hade målat en stubbe vit ute på Fiskviksön, ca 200meter från Kallhagslandet. Först sköt jag. Det stod som vingar av vatten som sprutade åt båda håll. ”Du sköt i vattnet”, sa Albert. Sen sköt han med samma resultat. Vingar av vatten! Vi rodde över och kunde konstatera att det satt två träffar i stubben! Det var sånt oerhört tryck i 9-millimterskulorna att vattnet reste sig! När Jonas var 12 år var vi och hälsade på Albert, han tog fram winchestern och Jonas fick hålla i den. Nånstans har vi en bild på det.

När Albert var 90 år tyckte han att jag skulle flytta hem för pojkarna , dvs Göte och brodern Åke, ”vill int följ mä å angla nå” ”Pöjkarna” var då 70 år fyllda…

Elektricitet fick gården först i mitten på 1970-talet. Innan dess var det karbidlampor som gällde för kvällsbelysning, vedspis för matlagning och värme. Tvättade gjorde Ida i tvättstugan nere vid sjön Där fanns en pannmur för uppvärmning av sjövatten och en klappbrygga i sjön. Där fanns också Alberts rökeri där han rökte sina nyfångade siklöjor! Jag minns att han dämpade värmen genom att sticka in våta grankvistar i eldstaden. Det sänkte värmen och alstrade en enorm rökutveckling! Snacka om ” delikatessrökeri”

Göte bodde till sin död 2014 kvar i Stugan i Kallhaga. Margit bodde på ett äldreboende i Grängesberg. Ida och Albert är sen länge borta. Ida blev 94 år och Albert 99. Men deras namn lever kvar: Jonas och Emelies barn heter Albert, Ida och Lovisa. Och visst känns det märkligt att min mormor hette Ida Lovisa !