Vid Runnbergsgården

Klo-Abbore

På 1920-talet började hemmansägaren Albert Lööv på gården Kallhaga i Grangärde socken att plantera in sutare i den lilla sjön Asplövtiärn, belägenen knapp kilometer väster om Norrbyn I dåvarande Rävvåla. Såvitt man då visste fanns i sjön abborre, gädda, mört och elritsor – eller ”hridd”. Några övriga arter kände man inte till. Sutaren tillhör familjen karpfiskar, är bottenlevande och kan bli upp till dryga 5 kilo.

Continue reading...

Orrspel

När jag var i l2-årsåldern, alltså i början på 1950-talet gick jag i Saxdalens folkskola där jag hade en lärare som hette Hjalmar Liss. Han var mycket intresserad av fåglar och drog med många av oss elever ut på fågelskådning på lediga tider. Han lärde mig nog allt som jag en gång kunde om fåglar.

Hjalmar startade ett stort projekt tidigt en vår, enligt min dagbok var det vårvintern 1953. Vi skulle bygga en orrkoja! Dvs ett gömsle på en myr där vi på nära håll skulle kunna studera orrarnas ”spel”.

Continue reading...

Julskyltning på 1950-talet

Förr i tiden – på 1950-talet – var julskyltning något helt annat än idag. Och i Saxdalen var det väldigt speciellt! Det var t.ex. bestämt att julskyltning skulle äga rum under den första söndagen i Advent. Vare sig före eller efter.

I J.Elis fall betydde det att han hade lördagsöppet till kl 15.00. Därefter började själva arbetet med att skylta om inför JULSKYLTNINGEN.

Nu var det så att J.Elis lade ner stor möda och omsorg på denna julskyltning och av den anledningen hyrde han varje år in en dekoratör från Tekniska Museet i Stockholm, Fritz Rosell.

Continue reading...

Ida och Albert i Kallhaga

Mina första minnen av Ida och Albert är ifrån 7-årsåldern. Dom bodde på gården Kallhaga, mitt emellan – som det då hette – Räwåla och Sunnansiö.

Jag trivdes otroligt bra med att vara hos Ida och Albert och jag tror jag tillbringade större delen av sommarloven där! Allt var spännande: Att få följa med Ida till lagårn tidigt på morronen och mjölka korna, sitta på en pall och lyssna på kornas hötuggande och det jämna och lugna strilandet av varm mjölk ner i spannarna. Ida och hennes dotter Margit mjölkade. Margit var en skönhet och ivrigt uppvaktad av bygdens ungkarlar. Och visst var hon min första kärlek!

Continue reading...

Herrekipering i Saxdalen

Här kommer en berättelse tagen ur minnet och med god hjälp av Per Gunnar som är son till J. Elis och Alma Runnberg, som detta handlar om.

Johan Elis är född 20 juni 1905 i Rävvåla, hans föräldrar är Johan Leonard (JL) och Ida Kristina Runnberg, de drev affären vid Runnbergsgården, JL står som handlare i kyrkboken.

Förmodligen i början av 1920-talet började Elis sin bana som klädeshandlare.Till  sin första butik hyrde han lokaler i det som i dag kallas Elim-huset.

Huset i dag, tidigare fanns en trappa med ingång på mitten av denna fasad.

Elis och Alma Haag, hon är bosatt på Malbacken mera om det längre fram, träffas och blir ett par.

På fotot Eric, Greta, Ida och Maja alla Haag. Till höger JL Runnberg fader till Elis, samt brudparet Alma och Elis. De gifter sig den 29 juni 1935

Förmodligen byggdes detta hus omkring 1936, okänt av vem. Det var från början tänkt som frisersalong, men blev inte nyttjat för det.

Elis köpte huset 1939 för 11.000 kronor och flyttade sin verksamhet från Elim-huset, men behöll en lokal där som lager.

Elis med god hjälp av Alma drev nu affären vidare med inriktning på herrekipering. Med tiden utökas verksamheten med tidningsförsäljning, ombud för tipstjänst och filial för Grangärde Sparbank. De skötte även  medicinlådan från apoteket i Sunnansjö.

En bild från 1954 med Elis och Per Gunnar vid de stora snödrivorna

Något om J. Elis Runnbergs bakgrund.

Elis var född och uppväxt på Runnbergsgården, där fadern sedan många år drev en Lanthandel. Fader: Johan Leonard *1869 ( JL ), Moder: Ida Kristina *1873.

Elis var yngst i en syskonskara på 6 personer, Harald *1894, Klas *1895, Henrik *1899, Agnes *1900, Emil *1903 och Elis *1905.

Som tidigare sagts var Alma uppväxt på Malbacken, i familjen Haag.

Ett foto av Alma´s barndomshem på Malbacken, året är 1905. Från vänster: fadern Daniel E Haag *1868 han var konsumföreståndare, Ernst *1899, Erik *1895, modern: Ida Lovisa *1870, Alma *1904 och Ida Josefina *1901. År 1913 föddes ännu en dotter: Anna Maria.

Huset fanns ursprungligen i Sandviken i Sunnansjö, men flyttades till Malbacken på 1890-talet, och blev bostad till familjen Haag.

Fadern Daniel insjuknade i början av 1920-talet i TBC, och blev inlagd på sanatoriet Högbo ovanför Lugnet i Falun. Han kom aldrig därifrån utan avled där 1923.

Brev från Alma Haag till sin far, när han är intagen på Högbo Sanatoriet i Falun. Brevet är daterat den 15 juli 1923, fadern, Daniel Haag, avlider den 11 augusti samma år, kanske detta är sista brevet till honom.

Modern Ida drabbas av en hjärntumör och läggs in på Serafimerlasarettet, och avlider där 26 mars 1920 och även begravs där.

Alma var nu 16 år och fick ta hand om hela familjen, efter några år flyttar syskonskaran ut. Brodern Ernst blir dock kvar i huset.

Elis och Alma som nu är gifta driver Herrekiperingen vidare i centrala Saxdalen.

J. Elis dog plötsligt den 25 november 1980, 75 år gammal.

Nu måste affären avvecklas, Per Gunnar berättar hur det skedde.

”Jag var då på jobb i Belgien för SAAB´s räkning. Jag hann i alla fall hem innan pappa dog. Problemet var att han hade beställt hem massor med varor inför Julen, och dom skulle säljas och  betalas. En tillmötesgående arbetsgivare gav mig 2 månaders tjänstledighet, när jag blev klädeshandlare.  Alma hjälpte till och min familj kom upp från Nyköping varje helg.

I februari – mars började vi sälja ut lagret. Motto: ”Dåtidens varor – dåtidens priser”. J. Elis hade aldrig reat ut varor. Blev dom inte sålda så hängdes dom undan. Och det betydde att om en vara var prismärkt till 4.75 så sålde vi för det priset…

Det spred sig bland akademiker i Uppsala att den här utförsäljningen pågick. Fredagar fick vi ha kvällsöppet för att köpsugna ungdomar skulle hinna fram.  Speciell uppmärksamhet väckte det bland byborna när unga, vackra flickor provade snörliv mitt i butiken – vi hade ju inga provrum.

En gång ringde en person från Gävle och frågade om vi hade kläder som skulle passa till en Plymouth -48. ”Självklart”, sa jag.  Han kom och köpte allt från knästrumpor med hållare, nylonskjortor, färdigknutna slipsar , en brun kritrandig ”gangstersvid”, överrock och hatt. Det enda vi inte kunde tillhandahålla var skor.

Det var massor med folk på lördagarna och Bertil Danielsson från lokaltidningen, gjorde ett reportage om rusningen. Det hände många dråpliga saker. En – mindre lustig – var en kvinna som ville låna hem 3 Tigerkostymer för att prova på sin sjuke man. ”Vi bor däruppe” sa hon och pekade uppåt Finngårn. Det fick hon. Men henne såg vi aldrig mer och inte kostymerna heller…

Vår dotter Maria , 14 år, skötte kassan. En kund hade hittat en skinnjacka i en fyndlåda där allt kostade 100:- Så hon sålde den för 100:-. Snart kom skinnjackans ägare – som lagt av sig jackan för att prova en kavaj – och undrade vart jackan tagit vägen. Kunden och Maria sprang ut tillsammans och långt neråt vägen kunde Maria peka ut köparen. Allt gick bra – men den affären bommade vi.

Senare på våren 1981 sålde jag så resten av lagret till TV-teatern, som kom med  2 lång- tradare och tömde huset.

Under de följande åren blev affären uthyrd.

1982 – 1995 Postkontor.

1995 – 2005 Fritidsgård

2005 –            Pizzeria.

Det fungerar ännu i dag (2021) som Pizzeria.”

Ännu en nästan kuslig berättelse med anknytning till den gamla herrekiperingen, åter berättar Per Gunnar:

”Den siste pizzabagaren – innan jag sålde huset – var Nusret. Han berättade att när han började städa ur källaren, kom en glad liten kvinna fram ur ett hörn och presenterade sig som: ”Alma”. Hon sa att  ” PG vill sälja, men jag släpper inte in någon…”  Nusret blev inte ett dugg rädd utan fick också veta att J. Elis dött och att hon därför var ensam. När det här hände hade Nusret precis kommit till huset och hade inte haft en chans att prata med någon. Hon hade sedan mycket synpunkter på Nusrets ageranden, bl.a. fick han inte sova i sovrummet, utan fick logera i vardagsrummet!

1982 köpte vi vår nuvarande lägenhet – utan att ha sålt vårt hus. Husförsäljningen gick i stå och vi började bli litet nervösa. Den 21 april var jag med en kompis i Saxdalen när Nusret – som inte hade en aning om våra bostadsplaner – plötsligt säger: ”Du skall inte vara orolig för försäljningen…”   ”Vilken försäljning”? Frågade jag. ” Du säljer huset till en familj från Norrköping den 16/6”! Den 16/6 2012 skrev vi avtal med en familj från Norrköping.”

Vad hände med huset på Malbacken då?

Åter får Per Gunnar berätta.

År 1963 fick jag huset i gåva av Ernst Haag som skulle bygga nytt. Jag fick det mot att jag plockade ner det och fraktade bort det från tomten. Stenback-Elis Runnberg hjälpte mig att märka ner stockarna, som sen låg ett par år bakom affären. 1965 började jag resa stommen med starkt stöd av Stenbacken. Kjellin – han med stugbyn i Kallhaga, daterade timmerstommen till 1700-tal och menade att den fina huggningen på insidan och kritningen tydde på ett finare boende.

Ernst Haag´s nya hus på Malbacken, där tidigare den lilla stugan från Sandviken var belägen.

1968 kunde Marie-Louise, lilla Maria och jag för första gången övernatta i den färdiga stugan. Den står nu på en udde ut i Solskensdalen, bakom den gamla Herrekiperingen.

Så avslutar Per Gunnar berättelsen om en Herrekipering i Råvvåla.

Lars-Åke

Continue reading...

Väduren i Saxdalen

Redan som en liten illbatting när jag gick hem från skolan fick jag en viss kontakt med en Vädur. Och nu är vi tillbaka på 1940-50 talet. Vi valde att gå olika vägar hem, gick man över Stenbacken ut på Nya vägen, passerade man förbi Elis Runnbergs Herrekipering. Då kunde man alltid höra ett ”smackande” ljud nerifrån Solskensbäcken, stod man på Malbacksvägen sågs en liten vattenkaskad med jämna mellanrum nere i bäckfåran.

De här nostalgiska minnena kom till mig när jag fick denna tidningsartikel i min hand.

Det var en Vädur som pumpen kallas, som genom ett sinnrikt system pumpar upp vatten till en högre nivå, i pumpen finns  bara två rörliga delar, och den drivs helt utan tillförd energi, endast av det strömmande vattnet.

Det var C.O Lind som bodde i första huset efter Malbacksvägen, som nere i bäcken hade installerat en Vädur, som pumpade upp vatten till ett kärl i ett ”vattentorn” som han byggt vid uthuset.

Vattentornet vid uthuset där C.O Lind hade sin reservoar för vatten , som han  använda till bevattning i trädgården. Än i dag finns det rör kvar i trädgården efter hans bevattningsanläggning.

Nere i bäckfåran av Solskensbäcken finns ännu lämningar av den fördämning som han har gjort för kanske 60-70 år sedan, för att få något större tryckhöjd på vattnet.

För den som närmare vill se Vädurens funktion finns den bra beskriven i Wikipedia.

Lars-Åke

Continue reading...

Familjen Andersson

En vår i Sörbyn 1945

På Per Lars-gården vid Lövens väg i Sörbyn bor familjen Andersson, Axel och Hanna med barnen Mauritz, Alice och Maj Britt. Tack vare ett tips från grannen Busk kom de att bosätta sig på gården, efter att de tidigare hade bott på Björkås. Jag har tidigare berättat om familjen Andersson i delen Industrihotell, här i Rkf.

Continue reading...

Posten Rävvåla/Saxdalen

Posten i Rävvåla / Saxdalen från början av 1900-talet.

Familjen Öhrnqvist bodde här, nuvarande Oxbrovägen 32, fader Gustaf f: 1853 i Väse i Värmland, moder Hilda Maria f: 1882 i Ljusnarsberg, sönerna Georg f: 1906 och Tage f: 1908. Fader Gustaf var folkskollärare, praktiskt med skolan på andra sidan vägen, det som senare blev Sjöstrands mekaniska verkstad. Här var även den första posten i byn Rävvåla, i ett uthus som står kvar än i dag, i mycket fint skick. De skötte om posten som hämtades i Grängesberg med häst och vagn. Det berättas även att en ”Gubben Stenqvist” hade en enaxlad mindre kärra som han gick med till Grängesberg och hämtade post. Kärran brukade stå utanför postkontoret. Jag har hittat anteckningar efter min Farfar, att även han hämtade post ibland från Grängesberg. Byborna fick sedan hämta posten själva i ett eget postfack inne på postkontoret.

Ett gammalt foto med Öhrnqvists hus och

Rävvåla Skola där Gustaf Öhrnqvist var

lärare.

Hjalmar Runnberg (han som hade affär och bensinmack i byn) började bygga huset mitt emot Arnold Johnsons affär. Marken ägdes av familjen med fader Widik Runnberg. Sonen Georg Öhrnqvist gift med Klara f: 1905 i Grängesberg, köpte och färdigställde huset av Hjalmar Runnberg och flyttade in på övervåningen, och posten hyrde lokaler på bottenvåningen. Georg står som ”Poststationsföreståndare” i Kyrkboken.

Det är alltså byns andra poststation.

Nu blev det lantbrevbäring också, genom Georgs försorg, hustrun Klara skötte postkontoret.

Senare köpte gruvbolaget ett antal hus i byn, däribland detta hus, som de använde som tjänstebostäder och hyrde ut till anställda.

Efter gruvans avveckling såldes huset och är nu åter i privat ägo

Posten sökte sig nya lokaler och hyrde in sig i det hus som i dag kallas ”ELIM-huset”, som då ägdes av Aronsson.

Årtalet är osäkert, kanske omkring 1950-talet.

Mary Nilsson (gift med Hasse Nilsson som drev bageriet) började att arbeta här på postkontoret.

Mary f: 1924 kommer från gården ”Fäbackens” på Malbacken, hette Danielsson som ogift.

Efter Hasse´s bortgång gifte hon sig med Bengt Ek, mycket välkänd inom Saxdalens IF.

Emellertid var lokalerna inte så lämpliga, man såg sig om efter nya.

Den 30 april 1954 köper Målarmästare Mauritz Andersson huset norr om Elimhuset där det tidigare varit bl.a cykelaffär.

Han iordningställer en lokal på 35 m² som Postverket får hyra.

Här ett hyreskontrakt från sista tiden som posten hyrde lokal av Mauritz.

För lokalen på 35 m² betalade de en en årshyra på 1510 kronor, inkl. el,värme och snöskottning.

Här hade nu också Eivor Jakobsson börjat arbeta, efter en tid i Grängesberg.

År 1969 byter Postverket namn på byns postadress till ”Grängesberg 4”

År 1971 blir lokalerna uppsagda och posten flyttar nu snett över vägen in till affären som tidigare i folkmun kallades ”Finn Karl Eriks”, där Bror Carlsson nu i kombination driver en kiosk, bensinmack och ungdomsgård.

I mitten av 1980-talet sker försäljning av denna fastighet, och posten behöver åter nya lokaler.

Vid före detta Elis Runnbergs Herrekipering driver nu kommunen en ungdomsgård, och där finns lediga lokaler. Posten flyttar än en gång till nya lokaler.

Under flera år har krafter varit i rörelse i byn, mest pådrivna av Gottfrid Persson, som arbetat för att återfå postnamnet Saxdalen.

Året 1986 faller Postverket till föga och adressen ändras från ” Grängesberg 4” till ”Saxdalen”.

I samband därmed börjar firandet av Saxdalens dag, som sedan fortgått varje år sedan 1986.

Efter Georg Öhrnqvist övertog Einar Haag postutdelningen i byn, till början med att han cyklade runt i byn till alla postlådor. Detta utökades senare till lantbrevbäring, som omfattade även byarna Olsjön, Bringsjöberg. Löfkullen med flera. Nu hade han en bil och körde med.

Kommer i håg att i folkmun kallade man hans bil för ”stälphugget” (om nu någon vet vad det är), det var en Ford Anglia med bakrutan som lutade åt ”fel” håll.

Einar Haag hann med 20 år i postens tjänst som brevbärare, och slutade 1969. Därefter blev det lantbrevbäring som utgick från Grängesberg eller Ludvika.

Postverket beslutar att lägga ned Postkontoret år 1993, då även Eivor Jakobsson slutar sin tjänst, efter 38 år som anställd vid Postverket.

I den s.k. Finn Karl Erikes fastighet drivs nu en ”Jourlivs” av Gunilla & Jessika Tillman. De öppnar den 17 augusti 1993 ”Post i butik” i sina lokaler där man har möjlighet att uträtta sin postärenden.

Postverket sänker dock ersättningen för den verksamheten med 30 %, varför de inte ser sig ha möjlighet att driva postservicen vidare.

Fredagen den 30 juni 1995 stänger man ”Post i butik” och Saxdalen står nu utan postkontor, härefter får man förlita sig på lantbrevbäringen, eller kontor i Grängesberg.

Continue reading...

Folkets Hus/Park, Rävvåla

En historia om Rävvåla Folkets Hus och Folkets Park, som jag, och med god hjälp av Ulf Holm, minns det från vår ungdom på 1950 – 60 talet.

På sommarkvällarna hörde man dansmusiken från dansbanan, när mor och far hade gått till Parken, jag var kvar hemma på gårdstunet tillsammans med farmor Elin, som skall se efter mig.

Folkets Hus tillblivelse började förmodligen någon gång i början av 1900- talet, då kanske bybor i Rävvåla började dryfta ett byggande av ett eget Folkets Hus.

Man bildade en förening med namnet: ”Räfvåla Arbetares Byggnadsförening U.P.A”. Det resulterade i ett markköp från makarna Erik och Lina Haag, ( Lina född Stenquist ).

Enligt köpekontrakt den 21 juni 1908 köper föreningen en byggnadsplats omfattande 64 ar, motsvarar 6.400 m², som benämns: Bergudden. Denna är avsåld från makarna Haag´s egendom Samuelsdal, för vilken föreningen betalar 253 kronor.

Här kan nämnas att Samuelsdal även är namnet på den Herrgård som låg på fastigheten. Den revs förmodligen i början av 1900-talet, och virket skall ha använts vid byggandet av Järnvägshotellet i Ludvika. Än i dag kan man se lämningar efter de stora källarvalven från Herrgården.

Ett köpebrev upprättas den 6 februari 1910, där köpeskillingen 253 kronor kvitteras och full äganderätt övergår till Räfvåla Byggnadsförening U.P.A

Köpebrev och kartor

Några foton omkring 1910 – 1915

Rävvåla Folkets Park

Några handlingar rörande Folkets Park har jag inte kunnat hitta, varför följande är baserat på egna och andras minnen, Ulf Holm har många bra minnen från platsen, och delar med sig.


1 på kartan. Här var entrén till parken med en biljettkur där inträdet betalades. Runt hela parken fanns det ett högt metalltrådsstaket, med grindar vid infarten. Det finns fortfarande lämningar kvar av staketet.
Biljettkuren, nu renoverad till sitt ursprungliga skick och uppställd vid Runnbergsgården, är det enda kvarvarande som påminner om Rävvåla Folkets Park.


2 på kartan. På vänster sida av ”stora” vägen upp mot dansbanan fanns en enklare byggnad där luftgevärsskytte och pilkastning fanns att tillgå.


3 på kartan. Dansbanan var en stor byggnad helt under tak, med en scen på bortre sidan.

De enda två foton som har hittats visar delar av parken. På övre bilden står en av bröderna Ahlquist, med dansbanan bakom. Andra bilden ungefär samma vy, man ser björkarna som växte mitt på grusplanen omgivna av stenar. Till vänster en del av byggnaden med luftgevärsskyttet.
Bilderna är förmodligen tagna ifrån trappan upp till kaffeserveringen.
I dag finns inga lämningar efter platsen där dansbanan låg, eftersom det skett omfattande schaktarbeten på platsen.


4 på kartan. Här fanns ytterligare en enklare byggnad med lotterier och spelhjul.


5 på kartan. I den fina stensättningen efter gångvägen är en stentrappa upp till kaffeserveringen, kaffestugan med kök och servering, förmodligen fanns även några sittplatser i kaffestugan.
Kaffeserveringen låg på den högsta punkten i parken. När det blev för besvärligt med mygg nere vid dansbanan var det lämpligt med en kopp kaffe. Där var det relativt myggfritt, bra försäljningsargument.


6 på kartan. En liten kiosk där man köpte kaffebiljetter.


7 på kartan. Kanske någon form av förrådsbyggnad, finns inga lämningar kvar.

I stensättningen finns rester av en liten trappa som kan vara rester av en uppgång till förrådsbyggnaden.

8 på kartan. Ungefärliga platsen för de tre björkarna med stensättningen, på fotot ovan.


9 på kartan. En mindre dansbana utan tak fanns här, den lär mestadels ha nyttjats för gammeldans.


En återblick till början av 1950-talet förmedlas här av Lars Persson, med sina minnen från en Folkets Park med många aktiviteter, han nämner ”min far” som naturligtvis är Gottfrid Persson.

En av sammankomsterna under sommaren var den så kallade ”Juliträffen” som arrangerades av Arbetarekommunen med min far i spetsen. Inför varje sommarsäsong så bars den tunga flygeln ut för hand från Folkets Hus till dansbanans scen. Där stod flygeln hela sommaren i ur och skur med tak över huvudet men i övrigt helt oskyddad. Det fanns många fina dansorkestrar i Ludvika på den tiden och när man skulle engagera en orkester ringde man en förmedlare (Olle Brattlund). Thore Eylis och Saxdalssonen Gösta Haags var några orkestrar som brukade spela upp till dans. ”Juliträffens” dansaftnar var förstås på lördagar, men jag har ett starkt (personligt) minne av en familjeföreställning på en söndag, dagen efter en danskväll. Bland de medverkande var undertecknad som på scenen framförde ”Kom i kostervals” iförd en sjömanskostym, sydd av min mor, med Bengt Emil Johnson som ackompanjatör på piano. Jag var nog drygt tio år när den stora scendebuten ägde rum.
Det allra sista evenemanget i folkparken ägde rum sommaren 1958. Rockmusiken hade då slagit igenom och diverse ”rockungar” dök upp här och var. En av dessa var ”Vita Björn”. Om jag inte minns fel så var det idrottsföreningen som fick en förfrågan om att arrangera en konsert och danskväll med ”Vita Björn” och Malte Johnssons storband från Göteborg, en mycket välkänd orkester och ansedd som en av landets bästa. Evenemanget ägde rum en måndagskväll (!) Det kom en stor publik och det ekonomiska vågspelet gick i hamn. Förmodligen den största publiktilldragelsen i parkens historia.


Med dessa sidor i handen eller i telefonen är det värt ett besök på Gubbas Berg, och kanske få en drömbild av den fina Folkets Park som fanns i dåvarande Rävvåla.

Continue reading...

Industrihotell

”Industrihotellet” i Rävvåla/Saxdalen.

Följande kan ses som en berättelse om ett hus i byn som genom åren har inrymt en del olika verksamheter.

Vid nedre delen av Malbacken ligger en gård som tidigare hade gårdsnamnet ”Fäbacken”.

Vid slutet av 1800, och början av 1900-talet brukades gården av en familj Jakobsson, med fem barn och en fosterson.

Enligt kyrkoboken:

Skarp Daniel Erik Jakobsson *1875 Hemmansägare, hustru: Anna Karolina Andersson *1878

De gifte sig 12 mars 1898, de fick barnen:

Ejnar Emanuel *1903, Sigrid Evelina *1905, Oskar Evert *1908, Sven Helge *1914,

Anna Mary *1924. Alla barnen fick som efternamn Danielsson efter fadern Daniel.

I folkmun fick alla gårdsnamnet som tillägg, ”Fäback Daniel”, ”Fäback Oskar” osv.

Dessutom fanns en fosterson på gården: Elis Alfred Palmkvist *1914

Gammalt flygfoto från ”Fäbackens”.

Foto av mangårdsbyggnaden innan man spikade på Sidi-plattor (torparkex)

Fäback Sven Danielsson gifte sig den 21 augusti 1936 med Greta Sofia Rådberg *1914, de fick en son den 23 september 1936, som fick namnet Sven Sivert.

Fäback Sven hade i slutet av 1930-talet en cykelverkstad i det hus som kallas ”Elim Huset”, som ligger efter stora vägen i byn och ägdes av en Aronsson

Nu var det krigstider, så det bästa fordonet var förmodligen cykeln, Svens verksamhet gick säkert bra. Han lät då bygga ett nytt hus år 1940, i ”centrala” byn. I huset var det butiks- och verkstads-lokaler på bottenplanet, övervåningen blev bostad, där säkerligen familjen bor.

Sven drev här både försäljning och reparation av cyklar, en tid skall även en pump för bensin ha funnits framför affären.

En bild från bygatan på 1940-talet, med ”MONARK” reklam på Fäback Svens hus.

Av någon anledning sålde Sven huset till sin bror Fäback Oskar Danielsson, år 1944.

Enligt kyrkboken: Skarp Oskar Evert Danielson *1908, hustru Annie Maria Pettersson *1908 från Norrbärke, de gifte sig den 24 december 1938.

Oskar betalade 25.000 kronor för huset, till sin bror Sven. Cykelverksamheten fortsätter, om Oskar eller båda driver den vidare är oklart.

Efter en tid, årtal är oklart, säljer nu Oskar huset till deras syster Mary Nilsson.

Fäback MaryDanilsson *1924, är gift med Hasse Nilsson, som driver Nilssons Bageri i Rävvåla. Hasse går bort efter en tid och Mary gifter sig senare med Bengt Ek, vi minns henne som Mary Ek på Malbacken.

Förmodligen under den tid som Mary äger huset hyr hon ut verksamheten till en man som heter Georg von Knorring. Han fortsätter tydligen med verksamheten, kanske utökat med en del ”järnhandelsmaterial”.

Mary äger huset fram till 1 september 1953, hon säljer då till Emil Ahlqvist, även han boende på Malbacken. Emil har skomakeri, säljer skor, föder upp minkar och är även verksam som slaktare, han betalar 39.000 Kr för fastigheten.

Ett gammalt foto av gården där Emil Ahlqvist bodde, vid Malbacksvägen. Den långa längan med plåttak i nedre delen av bilden är minkburarna.

Emil har agnat fiskekroken med köpet av fastigheten, med tanke på Anna som drev ”Annas Café” beläget nedanför Folkets Hus. Det blev dock ingen större framgång med den fisketuren, varför han redan nästa år säljer huset vidare. Han hann dock påbörja verksamhet inom skobranschen där.

Redan efter 8 månader blir det åter dags för ägarbyte av fastigheten med lokaler i bottenplanet.

Mauritz Andersson med rötter i Sörbyn kommer nu in i bilden som ny fastighetsägare.

Först något om familjen Andersson.

Fadern hette Erik Axel *1888 och modern Johanna Leontina *1892 född i Norrbärke, de kom ursprungligen från Källarbo, Silvbergs socken. Paret fick tre barn Erik Mauritz *1916, Dagmar Alice *1922 och Maj-Britt Ingegerd *1925 . De flyttade till Grängesberg och han bygger ett hus åt sin familj på Björkås, och arbetade vid gruvorna i Grängesberg. Det blev betydligt sämre tider så Axel hade arbete bara 3 dagar varannan vecka, de hade därför stora svårigheter att ha kvar huset på Björkås.

Via en bekant från Rävvåla, Alfred Busk, fick han veta att en granngård till Busk, som heter Per-Lars Gården var möjlig att byta mot huset på Björkås. På det viset kom familjen att hamna i Sörbyn, på ett litet jordbruk, så att de bättre kunde klara försörjningen.

Ett foto från Per-Lars Gården i Sörbyn med familjen Andersson.

Mauritz, fadern Axel, Alice, modern Hanna och Maj-Britt.

På senare år bodde systrarna kvar på gården, man sa allmänt om gården: ”Där systrarna Andersson bor”.

Mauritz gifter sig den 26 december 1941 med Inga Lisa Fredriksson *1920, hon är född på Finngården i Rävvåla, de får två döttrar Lizzie Viktoria och Anneli Astrid Elisabet.

Mauritz Andersson köper fastigheten av Emil Ahlqvist den 30 april 1954, betalar 40.000 Kr. Elis Runnberg och Arnold Johnson ställer upp som borgenärer, Arnold lär ha sagt: ”Rena investeringar – köp husä”.

Mauritz startar även sitt aktiebolag då: ”Mauritz Anderssons Måleri AB”.

Han hyr då även ut halva bottenplanet 35 m² till postverket, och här blir byns fjärde postkontor.

Mauritz bygger en gäststuga i timmer 1967 och ett garage 1969.

Posten blir uppsagd 1971 och flyttar snett över vägen till ”Finn Karl Eriks” hus.

Mauritz använder nu lokalerna i sin verksamhet med måleri, och han förändrar även fasaden mot vägen.

Mauritz går bort den 15 april 2007, hans fru Inga-Lisa bor nu ensam kvar i huset till sin bortgång den 23 maj 2013.

Huset försäljs 2014, nu till en person utan anknytning till byn.

En bild av Rävvåla/Saxdalens ”Industrihotell” från år 2020.

Allting har en historia, detta var historien om ett hus byn.

Lars-Åke Wettercrantz

Continue reading...