Saxbergets Gruva- ett eftermäle


Även om malmkroppen i Saxbergsgruvan var begränsad till sin volym var den en av Sveriges rikaste malmer. Halten zink och bly kunde tidvis uppgå till 15 %. Den ursprungligen brutna delen av malmkroppen låg på måttligt djup där sättningar i gruvan skapade en djup och med rasmassor fylld svacka i terrängen, ofta felaktigt benämnd ”Dagbrottet”. Under senare tid bröts malm från nivån -345 m till -900 m. Totalt beräknas 8,2 miljoner ton malm ha uppfordrats ur Saxbergsgruvan

Det är i år (2016) 70 år sedan ett uppmärksammat arbete skedde i Saxbergsgruvan. Taket över ett äldre brytningsrum nära markytan hade rasat in 1936, men efterlämnat ett ”band” tvärs över malmkroppen, mitt för laven, och begränsade därmed rasets vidare utsträckning västerut. Detta ledde till stora problem. Det blev ofta kallras under vintern, då kall luft sögs ned i gruvan och gjorde att lös malm frös ihop längre ned och omöjliggjorde vidare brytning tills den tinat upp. Därmed försenades nästa års brytning. Taket skapade också en stor oro för nya ras. Ledningen beslöt att försöka spränga ned det kvarvarande partiet. Vid första försöket, den så kallade påsk-smällen 1947, man borrade ned en sprängladdning i liggväggen men resultatet blev klent.

Taket var kraftigare än man beräknat och dessutom täckt av lösberg och jord. Nu schaktades rent längs liggväggen och borrades ett antal hål ned i bandet. Man sköt med 175 kg dynamit. 10 000 ton malm sprängdes ut, 20 000 ton berg rasade och ett antal sprickor uppkom, men stordelen av taket fanns kvar. Nu beslöts att borra ett antal sex tum grova hål rätt ned i det kvarvarande taket. En brunnsborrningsmaskin försågs med säkerhetslinor som förankrades i fast berg och borrningen fortgick under hösten. Den 1 december laddade man med 750 kg dynamit. Mycket rasade men man var tvungen att ladda om i en del håI. Den 3 december rasade så
småningom allt. Totalt beräknas 500 000 ton rasat, varav en fjärdedel malm. Man hoppades kunna tillvarata en stor del av detta men så blev inte fallet. Rasgropen övertäcktes senare.

I mars 1976 var framtidstron stark hos styrelsen för Bolidens AB. Man beslutade nämligen att
investera 1,1 miljoner i nya maskiner till Saxbergsgruvan för att kunna öka produktionen. En
effektivisering skedde också under jord.

År 1986 var 115 personer anställda vid Saxberget, 71 arbetade i gruvan, 19 i anrikningsverket,20
ovan jord och 5 arbetade med administration. Detta år bröts 24 000 ton slig, mestadels zink resten bly och koppar. I september två år senare avslutades produktionsbrytningen i gruvan. Då revs 1935 års anrikningsverk och Ludvika Gruvmuseum fick överta en hel del inventarier från driftslaboratoriet. Folke Jakobsson, som arbetat i detta laboratorium, arbetade nu hos hembygdsföreningen och ordnade en utställning, där man kan se de analysmetoder som användes på Saxbergets sliger.

Hela tiden sedan 1988 hade Saxbergets gruva hållits pumpad och ventilerad av Bolidenbolaget, och det gjordes undersökningsborrningar i förlängningen av det kända brytningsområdet. Man höll möjligheten att på ett eller annat sätt återuppta driften. Då skulle malmen ha fraktats obearbetad för anrikning i Garpenberg. Ett annat förslag var att använda gruvan som deponi-plats för kvicksilver men myndigheterna ställde sig kallsinniga till detta. Att hålla gruvan intakt kostade dock stora pengar – det nämndes en elräkning på över en halv miljon per år, och 1988 bestämde man att nu fick det vara slut.

Nu återstod endast en lång tid av saneringsarbete. Stora mängder zink och bly hade utvunnits
men samtidigt skapades stora mängder restprodukter. När man stängde gruvan beräknades att
årligen urlakades 17 ton zink till sjön Saxen! Kvarstående byggnader revs och uppfordrings-schaktet och de två ventilationsschakten förseglades med armerade betonglock mot fast berg.

Anna-Karin Andersson

,