Svallinger besökte Rävvåla Folkets Hus under flera år med sina trollkonster. Vi befinner oss då i slutet av 1940-talet och under 1950-talet.
Svallinger har etsat sig fast i mitt minne, på grund av sin intensiva blick och sitt ”svallande” hår och sitt berömda ”myrnummer” som också gjorde att han tog sig artistnamnet ”Svallinger”.
Från Lomberget
Svallinger eller som hans riktiga namn var, Georg Pettersson hade sin härkomst från Lomberget där hans farfar Per Pettersson bodde. Han kallades allmänt för, ”Kol Pelle” Pettersson, han flyttade senare upp till Eliassons affär i ”övra berget”. På sina mindre turnéer hade Svallinger med sig en musiker vid namn Selim Lundberg vars uppgift var att servera varmkorv och sälja trolleriartiklar av olika slag. En annan som också var behjälplig att sälja sådana artiklar, var en polio drabbad man som Sigrid Henriksson talar om i en artikel och som var hennes bror, Sigrid var från Björnhyttan.
Kiosken i Majens
Svallinger bodde största delen av sitt verksamma liv i Grängesberg, där han så småningom skaffade sig en liten kiosk vid nedfarten till Majens, den väg som går ner till f.d. Eklunds bryggeri och som sedan leder ut mot Svanskogen och Örtjärn.
Där sålde han sina trolleriartiklar och tobaksvaror samt godis och andra konfektyrer. Han var också bland de första att skaffa sig en TV som han hade i kiosken och där man kunde få se programmen i luckan, en ovanlig PR grej på den tiden.
”Svallinger” (Georg Pettersson) här till höger i sällskap med buktalaren Curt Randel och dockan ” Charlie Bob”. Foto från Svallingers anhöriga.
Han var nog också med ibland hos de mera ”vanliga” arbetarna och spelade kort, då kanske främst i ”Montoskogen” och nere vid ”Tuddudammen”’ Men han fuskade aldrig vid sådana tillfällen, vilket han med lätthet skulle kunnat göra, och lurade aldrig åt sig en så kallad ”Pott”.
Myrnumret
Det som han mest har uppmärksammats för var det så kallade ”MYRNUMRET”. Jag har själv bevittnat ett sådant i Grängesbergs Folkpark då han kallade upp flera personer på scenen och de fingo sätta sig på stolar som var utplacerade i rad. Svallinger började sedan cirkulera runt dem under det att han ”mässade” entonigt sitt, ”ni blir allt tröttade och tröttare , allt tröttare, allt tröttare”.
Till slut så ändrades orden till att låta, ”känner ni att det kliar på benen och kroppen, det kliar på benen och kroppen, och det är fullt med myror på golvet och dom kryper upp på benen på er, kryper upp på benen på er, dom kryper allt högre och högre upp på benen på er”, ”mässade” han. Plötsligt så började någon klia sig och sedan dröjde det inte länge förrän alla utförde en riktig ”krigsdans”, på scenen, varvid både skor och strumpor åkte av, samt även ibland någon skjorta.
Men när några gjorde ansatser att taga av sig byxorna så fann Svallinger för gott att så sakta börja avbryta föreställningen. Med ett knäpp med fingrarna blev allt som vanligt. Man kan förstå de medverkandes förvåning när de stod där utan skor och strumpor på scenen i Folkets Park.
Ett mysterium
Om allt detta var uppgjort på något sätt eller hur han bar sig åt,får jag låta vara osagt och det får bli ett mysterium för framtiden att lösa. Säkert är att Svallinger för all framtid har försäkrat sig om en plats inom trolleribranschen och kommer att minnas som den store Illusionist och Suggestionernas mästare han var. I Grängesberg kommer han att alltid finnas kvar i alla Grängesbergares minne som den store ”Trollkarl” han var, och som lät namnet Grängesberg flyga ut och bli känt i hela Sverige. Till slut får jag framföra mitt tack till Svallingers dotter och barnbarnet Christer Svallinger, som gjort det möjligt att sammanställa dessa rader och bilder, och som jag fått låna ur deras privata samlingar.
Sven-Olof Jansson