Långfallsgruvan i Saxberget vid Saxdalen har varit en stor tillgång för bygden genom de många arbetstillfällen den skapade fram till nedläggningen 1988.
Men den skapade också miljöproblem på platsen. Den utbrutna malm, som krossats och körts genom anrikningsverken, innehöll c:a 10% fyndigt gods. Övriga 90 % blev avfallsslam, som också innehöll vissa mängder av tungmetaller samt även svavel. På de områden, där detta giftiga avfalls slam deponerades, utplånades därför all växtlighet.
Den första deponeringen av avfalls slam från det första anrikningsverket i dåvarande Rävvåla skedde i dalgången för den s.k. Verkbäcken invid anrikningsverket. Här lade man ut en c:a 300 meter trätub för det naturliga vattenflödet, och avfallsslammet dumpades delvis över denna tub. När dalen var fylld, fördes avfallsslammet ut i södra delen av sjön Saxen, där det s.k.
Slamhavet bildades.
Avfallet från anrikningsverket, som senare uppfördes uppe vid gruvan, deponerades vid Vatt-fallsgropen mellan Saxberget och Låsberget. Under försommaren 1991 påbörjades en omfatt-ande sanering av de områden, där avfall deponerats. Slammet i sjön Saxen samt i dalen där
intill muddrades och grävdes upp och fraktades för ny deponering till Vattfallsgropens slammagasin. Även trädgårdsmarken vid det bostadsområdet, Momsen, som ligger intill Verkbäcken, sanerades på liknande sätt.
idylliskt, när också björkskogen börjat tränga in på området.
Det bortforslade slammet ersattes med morängrus, som togs i ett nyöppnat grustag invid Vatt-fallsgropen. Grusfyllningen planades ut med caterpillar och täcktes sedan med matjord.
Denna del av saneringen slutfördes i stort sett under sommaren 1991, och växtligheten har nu
möjlighet att återerövra området.
Vid Vattfallsgropen beräknas saneringsarbetet pågå ytterligare ett par år. Där avser man att
täcka över slammagasinet för att förhindra urlakning av tungmetaller till grundvatten och
omgivande vattendrag.
Lars Åhlström