Den artikel med titeln ”Tankar om Väsman” som jag skrev tidigare var grundad dels på egna båtfärder på Väsmans sjösystem, dels på ett kartblad som bilaga till Grängesbergs-delen av Sveriges Geologiska Undersökning utgiven 1933. På det kartbladet fanns för Väsmans del 225 st utsatta djupsiffror från lodningar utförda i ett antal raka stråk över sjön. De djupsiffrorna var intressanta, men det var fortfarande stora delar av Väsmans botten som man inte visste något om. En helt annan kunskap om Väsmans botten får man av det kartblad, eller sjökort, som utkom 2010 utgivet av Alliansen Vattendraget, bekostat av dels Ludvika Motorbåtsklubb och dels Ludvika kommun. Arbetet år utfört av Myrica AB Värnamo. Kartbladet omfattar samtliga sjöar i sjösystemet.

Fältarbetet är utfört med ekolod och GPS-positionering. Resultatet är djupkurvor med 2 m ekvidistans över samtliga sjöars hela bottnar. Resultatet är för Väsmans del oerhört intressant. Man får en helhetsvy över botten med flera tidigare okända detaljer. Det mest frapperande är att en åsbildning kan följas praktiskt taget hela vägen från Sandviken i Sunnansjö till Lyviken i Ludvika. Från Sandviken löper åsen mot SO fram till den välkända Sandreveln, som här på kartbladet fått namnet Banangrundet. Sedan går åsen i en S formad linje fram till det kända stenrevet öster om Trollholmen. Nästa kända grund som åsen passerar, är stengrundet N och NO om den lilla holmen Granö Kalven. Sedan följer en mest renodlad åsbildning parallellt med Mässan och Brittsandstranden, en sträcka om cirka 6 km till trakten av Finnäsudden. I den sträckan är åsens höjd över omgivande botten 10-15 meter.

Hur har åsen bildats? Jag vågar en gissning. Under Istiden, då landet var täckt av en kraftig inlandsis, fanns ju vattenflöden under istäcket. Dessa vattenflöden gick fram i tunnlar under isen och de sten och grusmaterial som strömmarna förde med sig, avlagrade sig som åsar efterhand som landisens kant drog sig norrut. Då bildades så kallade rullstensåsar även på sådana områden, som efter istiden kom att bli sjöbotten.

En liknande åsbildning som den på Väsmans botten, kan man åskådligt studera vid Malingensjöarna vid Skallberget norr om Nyhammar. Där råkar åsen efter istiden förbli synlig ovanför vattenytan.

Ett annat intressant parti, som kartan visar, är det starkt kuperade bottenområdet utanför Sollens östra strand. Där visar kartan ett djup av 55,7 meter, Väsmans största djup. I en tabell anges också Väsmans medeldjup till 14,1 meter. Slutligen kan nämnas att man angett att magnetisk störning förekommer i området mellan Finnäset och Ställviken.

Lars Åhlström