I Sörbyn i Saxdalen, på vänster sida av vägen om man färdas söderut, finns en sten med en kunglig krona och årtalet 1710 inhugget. Den står på en liten åkerholme, vaktad av en björk. Det är mäktigt att tänka sig vad den stenen har ”upplevt”. Det är faktiskt 313 år sedan (2023) det satt en gubbe och högg in Kronan och siffrorna.
Gamla vägen, kanske i mitten av 1800-talet, gick då strax vid sidan av stenen. Stora mängder av slaggsten finns i ett stråk i åkermarken just där, och man kan därför följa vägens gamla sträckning. Vägen fortsatte då upp till Kvistbacken för att där svänga ned i skogen till vänster, och korsar sedan nuvarande vägen i högerkurvan innan raksträckan som kallas ”Brattjämna”. Nu går en skogsbilväg ned på samma plats. Gamla vägen fortsätter i skogen upp mot Björnhyttans herrgård, man kan fortfarande ana den i skogsmarken.
Omkring 60-80 meter efter den gamla vägen träffar man på ett stenkummel på vänster sida bestående av tre – fyra stenar ordnade i en trekantig spets. Även på dessa finns samma inhuggningar, en krona och årtalet 1710. Gamla vägen fortsätter vidare öster om Björnhyttans Herrgård och över en lång raksträcka, som kallats ”Långsyna”, för att så småningom komma fram i norra Grängesberg.
Jag har ofta funderat över vad dessa stenar och årtalet har haft för betydelse. Jag har funnit en del uppgifter, bl.a. på kartor från 1710, som kanske kan ge en del av svaret.
Ludvika Kronobruk anlades i mitten av 1500-talet beordrat av Gustav Vasa. Under åren 1703 – 1726 var Johan Folkern förvaltare av bruket åt kronan. Under den tiden lånade han ut stora penningsummor till kronan. Folkern adlades och fick namnet Cedercreutz, och blir med tiden både landshövding och friherre. Cedercreutz beslöt att märka ut markgränserna för Ludvika Kronobruk, ett arbete som resulterade i kartor samt gränsstenar runt om i bygden. År 1710 blev förmodligen detta arbete avslutat. Kronans skuld till Cedercreutz var större än värdet av Ludvika Kronobruk. År 1726 övergår bruket i hans ägo, genom ”köp till skatte”. De av kronan upplånade beloppen användes till största delen för att finansiera Karl XII krig i östra Europa.
Forsen i Ludvika på 1800-talet, herrgården i fonden.
Jonas Cedercreutz avlider dock 1727, bruket förvaltas därefter av ättlingar fram till 1823.
Under 1800-talet och fram till 1979 var familjen Roth ägare av Ludvika Bruk, som nu i stort omfattade Ludvika Herrgård med omgivande marker. Det inköptes då av ASEA, nuvarande Hitachi som fortfarande står som ägare (2023), Roths efterlevande bodde kvar på herrgården livet ut, till år 1981.
Från stenkummlet uppe vid Brattjämna har en rak gränslinje dragits mot norr, och går via stenen i Sörbyn upp på Malbacken. Marken på väster sida av den gränsen benämnes ”Räfwåla Egor”, och på öster sida ”Ludvika Gård”. På Malbacken har tidigare även en gränssten funnits, dock ute på åkermark. Den stenen forslade den dåvarande markägaren bort, eftersom han ansåg att den var i vägen vid brukandet av marken.
Därifrån bryter gränsen av mot sydöst till ytterligare en gränssten vid Styggtjärnsberget, för att åter sluta i Björnhyttan. Det skogsområde som då inramades bildade en triangel och kom att kallas ”Trekanten”, ett namn som lever kvar än i dag.
Vad hände mera i ett större perspektiv år 1710?
Karl XII var regent i Sverige. men befann sig i Bender med omkring 1000 karoliner.
Dit flydde han efter ett stort nederlag i Poltava år 1709 och där stupade 7000 karoliner. Han levde gott med sina mannar där, men 1713 tröttnade den turkiska Sultanen på sin ”gäst”, och anföll lägret. Därav kom namnet ”Kalabaliken i Bender”, Karl XII sårades och fördes som fånge till ett slott i Adrianopel.
Ar 1710, den 28 februari, besegrar svenskarna under Magnus Stenbock danskarna vid Helsingborg, vilket var det sista slaget på svensk mark mellan svenskar och danskar.
Slottet Tre Kronor brann ner den 12 juni 1697. Samma år godkände Karl XII byggaren Nicodemus Tessin d.y. ritningar på det nuvarande slottet och byggandet påbörjades genast.
År 1710 fick arbetet avbrytas, då alla medel gick till Karl XII krig i Turkiet. Först år 1728 återupptogs arbetena, och slottet stod färdigt år 1754 den 7 december.
År 1710 började man ge ut sedlar i valutan ”daler kopparmynt”.
År 1710 gav Karl XII genom regeringen tillstånd att starta kaperirörelse på västkusten. Kaparen ”Lasse i Gata”, då 20 år gammal, fick kaparbrev den 14 juni för galjoten Lilla Jägaren från Onsala. Kapningar som i dag, utanför Afrikas östkust, ger stora svårigheter för sjöfarten.
I augusti 1710 når böldpesten Stockholm och dödar en tredjedel av befolkningen. Omkring 100 000 personer av Sveriges befolkning dog i pesten.
Årtalet 1710 ger en hel del historia både nationellt och internationellt när man börjar leta i alla ”gömmor”.