Brytningen i Långfallsgruvan eller Saxbergets gruva upphörde i september 1988, efter att varit i gång oavbrutet i 95 år.
Skarp Jacob Jansson från dåvarande Rävvåla, som byn då hette, upptäckte malmfyndigheter redan 1879. Brytning i större skala kom först igång i början av 1890-talet, då med stöd av ett kapitalstarkt bolag.
För att vidareförädla malmen byggdes år 1893 ett anrikningsverk nere i byn, på samma plats där tidigare en hytta varit i bruk från 1634 till 1865. Malmen fraktades dit via en linbana från gruvan som fanns uppe på Saxberget. Linbanan hade en längd på omkring 2 km och en höjdskillnad på 120 meter.
Vid anrikningsverket finkrossades och maldes malmen och slammades upp i vatten, för att därefter flyta ut på skakbord, där de olika metallerna kunde skiljas åt på grund av deras olika specifika vikt. Med den metoden kunde man utvinna zink- och blyslig, avfallsslammet från skakborden leddes sedan via rännor till sjön Saxens södra del.
Den uppslammade delen av sjön kom i folkmun att kallas ”slamhavet”, som nu har muddrats upp och bortforslats.
I anslutning till anrikningsverket byggdes rostugnar, vars rökavgaser avgick genom en 65 meter hög skorsten. I rostugnen ”rostades” zinkmalmen, som därvid befriades från en stor del av sitt innehåll av svavel.
De förädlade sligerna lastades på pråmar och bogserades via sjöarna Saxen och Väsman till Ludvika för omlastning till järnväg.

Ett helt nytt anrikningsverk och en lave byggdes 1929 uppe vid gruvan, hela anläggningen uppfördes i trä. Det hade nu kommit nya metoder att skilja de olika metaller från varandra. Den nya metoden kallades ”Flotationsmetod”, som med hjälp av kemikalier utblandat i vatten skiljer ut de olika metallerna, man fick förutom bly och zink nu även koppar.
Den nya anläggningen var i drift bara 5 år, den 21 augusti 1934 utbröt en brand och hela anläggningen ödelades.
Vid tiden för branden ägdes Saxbergsgruvan av AB Zinkgruvor, som beslöt om återupp-byggnad av anläggningen. Det nya tredje, anrikningsverket och lave byggdes nu i betong och tegel, och var åter i drift redan i april 1935.
Saxbergsgruvan övertogs av AB Boliden 1957, som drev malmbrytning och förädling av malmen fram till 30 september 1988. Då beslöts om nedläggning och att hela anläggningen skall rivas, marken skall återställas till skogsmark. I dag finns inga spår efter en nästan 100 årig gruvdrift som under åren gav många arbetstillfällen.
En stor del av Saxdalens befolkning fick sin försörjning från Saxbergets Gruvor. Under en lång tid fanns i byn fem lanthandlare, bank, herrekipering, post, café och bensinstation.
Vid rivningen ”räddades” ett linhjul som var monterat i laven som linan till hissen gick över, även tunnan som användes i ett lodrätt schakt, för transport av såväl malm som gruvarbetare.

Här är linhjulet och tunnan som bevarats, som den enda återstående påminnelse om den mångåriga gruvdriften i Rävvåla/Saxdalen.

Mera detaljer om Långfallsgruvan finns under punkten: 7-