Här kommer en berättelse tagen ur minnet och med god hjälp av Per Gunnar som är son till J. Elis och Alma Runnberg, som detta handlar om. Förutom alla diverseaffärer i Rävvåla fanns även en herrekipering i byn.

Johan Elis är född 20 juni 1905 i Rävvåla, hans föräldrar är Johan Leonard (JL) och Ida Kristina Runnberg, de drev affären vid Runnbergsgården, JL står som handlare i kyrkboken.

Förmodligen i början av 1920-talet började Elis sin bana som klädeshandlare. Till sin första butik hyrde han lokaler i det som i dag kallas Elim-huset.

Elis och Alma Haag, hon är bosatt på Malbacken mera om det längre fram, träffas och blir ett par.

Förmodligen byggdes detta hus omkring 1936, okänt av vem. Det var från början tänkt som frisersalong, men blev inte nyttjat för det.

Elis köpte huset 1939 för 11.000 kronor och flyttade sin verksamhet från Elim-huset, men behöll en lokal där som lager.Elis med god hjälp av Alma drev nu affären vidare med inriktning på herrekipering. Med tiden utökas verksamheten med tidningsförsäljning, ombud för tipstjänst och filial för Grangärde Sparbank. De skötte även medicinlådan från apoteket i Sunnansjö.

Något om J. Elis Runnbergs bakgrund.

Elis var född och uppväxt på Runnbergsgården, där fadern sedan många år drev en Lanthandel. Fader: Johan Leonard *1869 ( JL ), Moder: Ida Kristina *1873.

Elis var yngst i en syskonskara på 6 personer, Harald *1894, Klas *1895, Henrik *1899, Agnes *1900, Emil *1903 och Elis *1905.

Som tidigare sagts var Alma uppväxt på Malbacken, i familjen Haag.

Ett foto av Alma´s barndomshem på Malbacken, året är 1905. Från vänster: fadern Daniel E Haag *1868 han var konsumföreståndare, Ernst *1899, Erik *1895, modern: Ida Lovisa *1870, Alma *1904 och Ida Josefina *1901. År 1913 föddes ännu en dotter: Anna Maria.

Huset fanns ursprungligen i Sandviken i Sunnansjö, men flyttades till Malbacken på 1890-talet, och blev bostad till familjen Haag.

Fadern Daniel insjuknade i början av 1920-talet i TBC, och blev inlagd på sanatoriet Högbo ovanför Lugnet i Falun. Han kom aldrig därifrån utan avled där 1923.

Brev från Alma Haag till sin far, när han är intagen på Högsbo Sanatoriet i Falun. Brevet är daterat den 15 juli 1923, fadern, Daniel Haag, avlider den 11 augusti samma år, kanske detta är sista brevet till honom.

Modern Ida drabbas av en hjärntumör och läggs in på Serafimerlasarettet, och avlider där 26 mars 1920 och även begravs där.

Alma var nu 16 år och fick ta hand om hela familjen, efter några år flyttar syskonskaran ut. Brodern Ernst blir dock kvar i huset.

Elis och Alma som nu är gifta driver Herrekiperingen vidare i centrala Saxdalen.

J. Elis dog plötsligt den 25 november 1980, 75 år gammal.

Nu måste affären avvecklas, Per Gunnar berättar hur det skedde.

Jag var då på jobb i Belgien för SAAB´s räkning. Jag hann i alla fall hem innan pappa dog. Problemet var att han hade beställt hem massor med varor inför Julen, och dom skulle säljas och betalas. En tillmötesgående arbetsgivare gav mig 2 månaders tjänstledighet, när jag blev klädeshandlare. Alma hjälpte till och min familj kom upp från Nyköping varje helg. Vi hade högre omsättning på 2 månader än vad pappa hade haft föregående år…

I februari – mars började vi sälja ut lagret. Motto: ”Dåtidens varor – dåtidens priser”. J. Elis hade aldrig reat ut varor. Blev dom inte sålda så hängdes dom undan. Och det betydde att om en vara var prismärkt till 4.75 så sålde vi för det priset…

Det spred sig bland akademiker i Uppsala att den här utförsäljningen pågick. Fredagar fick vi ha kvällsöppet för att köpsugna ungdomar skulle hinna fram. Speciell uppmärksamhet väckte det bland byborna när unga, vackra flickor provade snörliv mitt i butiken – vi hade ju inga provrum.

En gång ringde en person från Gävle och frågade om vi hade kläder som skulle passa till en Plymouth -48. ”Självklart”, sa jag. Han kom och köpte allt från knästrumpor med hållare, nylonskjortor, färdigknutna slipsar , en brun kritrandig ”gangstersvid”, överrock och hatt. Det enda vi inte kunde tillhandahålla var skor.

Det var massor med folk på lördagarna och Bertil Danielsson från lokaltidningen, gjorde ett reportage om rusningen. Det hände många dråpliga saker. En – mindre lustig – var en kvinna som ville låna hem 3 Tigerkostymer för att prova på sin sjuke man. ”Vi bor däruppe” sa hon och pekade uppåt Finngårn. Det fick hon. Men henne såg vi aldrig mer och inte kostymerna heller…

Vår dotter Maria , 14 år, skötte kassan. En kund hade hittat en skinnjacka i en fyndlåda där allt kostade 100:- Så hon sålde den för 100:-. Snart kom skinnjackans ägare – som lagt av sig jackan för att prova en kavaj – och undrade vart jackan tagit vägen. Kunden och Maria sprang ut tillsammans och långt neråt vägen kunde Maria peka ut köparen. Allt gick bra – men den affären bommade vi. Senare på våren 1981 sålde jag så resten av lagret till TV-teatern, som kom med 2 långtradare och tömde huset.

1982 – 1995 Postkontor.

Under de följande åren blev affären uthyrd.

2005 – Pizzeria.

1995 – 2005 Fritidsgård

Det fungerar ännu i dag (2023) som Pizzeria.

Ännu en nästan kuslig berättelse med anknytning till den gamla herrekiperingen, åter berättar Per Gunnar:

Den siste pizzabagaren – innan jag sålde huset – var Nusret. Han berättade att när han började städa ur källaren, kom en glad liten kvinna fram ur ett hörn och presenterade sig som: ”Alma”. Hon sa att ” PG vill sälja, men jag släpper inte in någon…” Nusret blev inte ett dugg rädd utan fick också veta att J. Elis dött och att hon därför var ensam. När det här hände hade Nusret precis kommit till huset och hade inte haft en chans att prata med någon. Hon hade sedan mycket synpunkter på Nusrets ageranden, bl.a. fick han inte sova i sovrummet, utan fick logera i vardagsrummet!

1982 köpte vi vår nuvarande lägenhet – utan att ha sålt vårt hus. Husförsäljningen gick i stå och vi började bli litet nervösa. Den 21 april var jag med en kompis i Saxdalen när Nusret – som inte hade en aning om våra bostadsplaner – plötsligt säger: ”Du skall inte vara orolig för försäljningen…” ”Vilken försäljning”? Frågade jag. ” Du säljer huset till en familj från Norrköping den 16/6”! Den 16/6 2012 skrev vi avtal med en familj från Norrköping.

Vad hände med huset på Malbacken då?

Åter får Per Gunnar berätta.

År 1963 fick jag huset i gåva av Ernst Haag som skulle bygga nytt. Jag fick det mot att jag plockade ner det och fraktade bort det från tomten. Stenback-Elis Runnberg hjälpte mig att märka ner stockarna, som sen låg ett par år bakom affären. 1965 började jag resa stommen med starkt stöd av Stenbacken. Kjellin – han med stugbyn i Kallhaga, daterade timmerstommen till 1700-tal och menade att den fina huggningen på insidan och kritningen tydde på ett finare boende.