I takt med att gruvbrytningen i Grängesberg vidgade den så kallade skärningen uppstod problem med att ta sig från den ena sidan till den andra. Länge fanns förbindelsen Klackbandet kvar. Här fanns en väg där till och med bilar passerade, Klackgruvebandet blev dock allt bräckligare och något måste göras. Idén med att bygga en hängbro kom från England där Thomas Telford skapade hängbron vid Conwy Castle i norra Wales troligen på 1820-talet. Till Sverige kom hängbroarna sent. Örjan Hamrin har en uppgift att bron i Grängesberg var landets första. Bron byggdes helt i regi av Grängesbergs gemensamma förvaltning och konstruktör var en lokal ingenjör vid namn Ivar Norlin.

I Dalpilen går att läsa:
9 juli 1912: En 180 meter lång hängbro ska anläggas över exportfältets dagöppning i Storbottengruvan. Den är enbart avsedd för gående.
15 april 1913: De båda stora ändstolparna (pylonerna) står på sina grunder.
20 juni 1913: Hängbron öppnas i dagarna.

Lite torra fakta: Bron var 165 meter lång och vägde 45 ton. Vajrarna som höll upp konstruktionen, 39 mm grova, kom från Blombacka bruk vid Lindfors i Värmland. Järndelarna levererades från Smedjebackens valsverk. Bropelarna var 20 meter höga, fri bredd 1,5 meter. Lutningen från väster till öster var en meter på 55 meter. Bron var beräknad att bära en rörlig last av 5 ton och vid en provbelastning med tio tons last blev nedsänkningen på mitten endast två decimeter.

Under drygt ett decennium kom hängbron att sätta sin prägel på det gamla Grängesberg, gruvområdet i synnerhet. Den fortsatta gruvbrytningen tog efter hand ut sin rätt och 1925 måste broepoken avslutas. Hängväggen på östra sidan av skärningen rasade och fästet på östra sidan blev hängande i luften. Bron monterades ned och såldes i delar till Vansbro kommun för 8 700 kronor. Två år senare, 1927,var den färdigmonterad i Vansbro. Den kallas idag Saltviksbron och går över Vanån.

Det man gjorde sedan var att fylla ut med gråberggrus över Skärningen så att där blev en väg. Men det rasade ständigt och det blev sänkor i gruset. Man fyllde på med mera grus varje vecka. Örjan Hamrin kommer ihåg den där vallen som de gick över när de skulle till Cassels. Sen stängdes den av i början av 50-talet.