Vid resor förr i tiden fanns varken matställen eller övernattningsplatser. Den resande fick tigga logi hos någon bonde eller ligga i en lada. Fint folk bodde hos prästen.

Så småningom uppstod tankar på att anordna övernattningsplatser runt om i landet och år 1561 kom den första lagen. Den stadgade om tavernor vid de stora landsvägarna tillsammans med skyldighet att hålla skjutshästar, förråd av mat, dryck och hö till hästarna. I varje härad utsågs en by att stå för denna skyldighet.

1615 beslöts att det skulle finnas gästgiverier efter alla landsvägar med 1½ mils mellanrum.
Ofta skötte skjutsbönderna detta gemensamt. Kravet på bönderna att hålla skjutshästar försvann 1649 men ersattes av en skatt – skjutspenning. Varje gästgiveri skulle erbjuda ett visst
antal hästar, men bönderna skulle fortfarande stå beredda med reservhästar.

Även om det redan nu kallades gästgiverier fanns inte dessa i nuvarande mening. Mat och
husrum fick man i gästgivarböndernas stugor eftersom det sällan fanns någon särskild byggnad. Länsstyrelserna arbetade dock för att det skulle bildas riktiga gästgiverier med rum och ordentlig servering, och inte bara det som råkade finnas hemma hos bönderna. Först runt
1700 började sådana gästgiverier bli vanliga.

Med 1734 års gästgivarförordning skärptes reglerna. Det fanns tre skyldigheter för gästgivaren- att förse de resande med husrum, mat och skjuts. Det skulle också finnas stall och vagnslider, och tydligt anges hur långt det var till andra gästgiverier. Inom två mils avstånd hade gäst-givaren ensamrätt på försäljning av öl, vin och brännvin. Denna förordning innehöll också ett stort antal regler, här några exempel:

-Se till att kniv, gaffel och sked ej ha den ringaste matrest på sig från föregående måltider
-Då servett framställes, bör den vara ren
-Skär ej brödskivor tjockare än 1/4 tum (ca 6 mm)
-Bjud ej de resande härsket smör eller illafarna ägg
-Tag bort alla cigarrstumpar från blomkrukorna
-Stolar, bord och sängar böra hava så många ben, att de icke behöva stöd av väggarna.
-Håll rummen varma då kall väderlek inträffar, även om inga resande för tillfället finnas i dem.

Grangärde Tingslag fattade den 27 februari 1792 beslut om gemensamma avgifter för traktens
gästgiverier. Hällsjöns gästgiveri finns ännu kvar, flyttat till Ludvika gammelgård. Kyrkobyns (Grangärde) gästgiveri är rivet. Nuvarande ”Gästis” byggdes ursprungligen omkring 1860 på en
ny plats. Det är oklart var det gamla låg.

I domboken kan man läsa:
”I anledning af 1734 års Gästgifvarförordning, uprättades uti Gästgifvaren Olof Widicsons närwaro”.

Gästgifveri Taxa wid Gästgifvaregårdarne i Östansbo, Sörwik, Kyrkobyn och Hällsiön i
denne Sockn på sätt som följer:

Skilling Rs

En bättre Måltid efter befinnande till
3 skil 4 rst rätten

Dito Husmanskost 6 8

En Kanna Dubbelt Öl 3

En do Svagdricka 8

Ett Natt Herberge för en Person 4

Dito för 2ne personer 6

Dito för en dräng 3

En brasa af Biörke ved 2

En dito af Tall 1

Ett Ljus 1 6

En Kanna Hafre 2

Ett Lispund Hö 4

En Kärfva Halm 3 4

En Kanna Kära 4

Ett mark Ister 4 8

Ett tjog Ägg 5 4

En Kanna Mjölk 2

En Kanna Bränvin 21 4

”Dock kommer denna Gästgifvare Taxa
till Konungens Befallningshafvandes i
Länet öfverseende at insändas”

Fotnot: Rst: runstycken
Kära: tjära
En kanna: 2,6 liter
Ett lispund: 8,5 kg
Ett mark: 425 g

Anna-Karin Andersson