Förord

En berättelse från Lars Åhlström.

För något år sedan ”återupptäcktes” i Saxdalen en gammal affärslokal, som sovit en törnrosasömn sedan 1933, då den övergavs. Affären var den första i privat regi i dåvarande Räfvåla. Den låg i den Runnbergska gården vid nuvarande Runnbergsvägen som tidigare var uppfart från bycentrum mot Malbacken. Affären drevs av den gårdsägande familjen Runnberg i flera generationer.

För att sätta in Runnbergs affär i sitt rätta sammanhang bör vi ta ett stort steg tillbaka i tiden. Den här omtalade affären har nämligen haft en föregångare i en brukshandel. Fram till 1865 var Räfvåla ett brukssamhälle med hyttanläggning och herrgård. Som brukligt var vid de gamla järnbruken fanns även i Räfvåla en brukshandel. Det finns belägg för detta i gårdsdokument, som framlidne Elfrid Karlsson vid Neregården, en av byns bergsmansgårdar, deponerat vid Hembygdsarkivet i Sunnansjö. Bland dokumenten finns en s.k. avräkningsbok med Räfvåla Bruk för tiden 1843-65. I boken finns noterat gårdens inköp i brukshandeln. Ex. på noterade varor: Spik, blåtyg, sill, havre, råg, malt, salt, snus och tobak.

Var den omtalade brukshandeln var belägen är tyvärr obekant. Möjligen låg den i närheten av Rävvåla Herrgård, vilken fanns nära Rävvåla Hytta.

Hyttdriften i Räfvåla lades alltså ned 1865, och förmodligen skedde detsamma med brukshandeln. Byn stod alltså helt utan affär under några år med vad det betydde för befolkningen.

Och nu åter till Runnbergsgården. Enligt bokverket ”Svenska gods och gårdar” har gården förvärvats genom köp av Jan Runnberg år 1835. Den har sedan gått i arv genom flera släktled. Gamla gårdsdokument visar, att ägarna varit betrodda män. Uppdrag som förmyndare och auktionsförrättare berättar om detta. Enligt historik framtagen av Ann Marie Gunnarsson, antikvarie vid Dalarnas Museum, låg vid tiden för köpet andra byggnader på gården än de nuvarande.

Efter förvärvet av gården har Jan Runnberg uppfört en mangårdsbyggnad omkring 1840. Den har om- och tillbyggts 1898. Nya ekonomibyggnader har också tillkommit. Gården var ju en lantegendom och omfattade alltså även ladugårds- och stallbyggnader.

Enligt en uppgift har affärsrörelsen här i Runnbergsgården startats 1870 och då förmodligen av Jan Runnbergs son, Anders, f. 1839, d. 1919. Läget hade ju då varit sådant, att byn sedan 1865 helt saknat affär. Tydligen hade Rävvålaborna fått göra sina inköp i Grängesberg eller annorstädes under tiden. Upphovet till Runnbergs affärsrörelse lär ha varit denna enligt en hörsägen: Anders Runnbergs hustru hade insett den stora olägenheten med de långa resorna för inköp och sagt till sin make: ”Skulle vi inte kunna ta hem en silltunna, så att folk slipper åka till Grängesberg för att köpa sill”.

Affärsrörelsen startade alltså och inrymdes i en byggnad tvärställd och sammanbyggd med den uppförda mangårdsbyggnaden. I byggnadens bottenplan var halva utrymmet inrett som affärslokal med vinkelformad disk försedd med ett stort antal lådor på insidan. På väggarna rikligt med hyllor och skåp för varor. Vägg i vägg med affärslokalen och i samma byggnad fanns ett magasin med varuintag från gårdssidan. I mellanväggen mellan magasinet och affärslokalen fanns några mjölbingar, som kunde fyllas från magasinet och länsas från affärslokalen. Kundingången till affären låg i lokalens sydöstra hörn, där Malbacksvägen strök förbi utanför gaveln.

Utseendet av gårdens byggnader vid den här tiden framgår av två utmärkta fotografier tagna l90l av fotografen Albin Andersson, som varit verksam i Grängesberg 1890- 1900. Enligt affärsskylten uppsatt på boningshusets gavel skulle affärsrörelsen då ha övertagits av Anders Runnbergs son Johan Leonard, allmänt kallad J.L. f. 1869. d.1960.

J L Runnberg var även nämndeman och var en ofta anlitad auktionist. Han fick i sitt äktenskap 6 barn. Den äldste sonen, Harald, f. 1894, d. 1980, blev näste affärsinnehavare i släkten. Harald övertog affären omkr. 1918. Då drevs rörelsen fortfarande i den gamla lokalen. Harald Runnberg sysslade även med slakt och drev också handel med köttvaror. År 1933 övergavs så den gamla affärslokalen i Runnbergsgården.

Orsaken var denna: Kooperativa Föreningen Thor i Grängesberg, som då i flera år drivit en filial i Räfvåla i en förhyrd lokal, byggde 1933 en egen affärsfastighet i byn och flyttade verksamheten dit. Harald Runnberg tog då tillfället i akt att flytta sin affär till den tidigare Kooperativalokalen, som hade ett bättre affärsläge invid genomfartsvägen i byn. Vid flyttningen kvarlämnades i den gamla lokalen en del varusortiment, som ansågs utgångna, och lokalen lämnades åt sin törnrosasömn.

Under de första 30 åren, 1870-1900, var Runnbergs affär den enda i byn. Därefter etablerades i Räfvåla under några år inte mindre än 4 nya speceriaffärer. Gruvdriften vid Saxbergsgruvan hade tagit fart i början av 1890-talet, och byns befolkning ökade därför kraftigt vid denna tid. Omkring år 1900 öppnade F.G. Karlström bageri och diversehandel, 1906 startade Emil Johnsson egen affär efter att ha lärt sig handelsyrket genom tjänst i Runnbergs affär. Slutligen tillkom den kooperativa butiken, som förut nämnts, samt Karl-Erik Perssons affär. Räfvåla by med ett invånarantal på c:a 900 personer hade så under en lång följd av år hela 5 speceriaffärer.

Den 4:e och sista affärsidkaren i Runnbergssläktens speceriaffär var Nils Runnberg, f. 1918, d. 1996, son till Harald. Förutom den egna affären övertog Nils år 1966 även Johnssons affär efter Arnold Johnssons död. Båda affärerna drabbades några år senare av den stora affärsdöden och nedlades.

Den gamla lanthandeln i Runnbergsgården ”återupptäckes” alltså för något år sedan, genom att den nybildade Räfvåla Kulturförening fattade intresse för saken. Inredningen i lokalen var helt orörd, sedan lokalen övergavs. I lådor och på hyllor fanns kvarlämnat diverse varusortiment, ex. glas och vekar för fotogenlampor, skopligg, grifflar, låsfjädrar, stärkkragar (s.k. fadermördare) d.v.s. varor, som det vid tiden för flytten inte längre fanns någon avsättning för. En mängd gamla kassaböcker var även bevarade. De visar, att kunder förutom från byn Rävvåla kom även från Björnhyttan, Blötberget, Olsjön, Rusbodarna, Tolsberget, Abborrberget och Sunnansjö. Ett önskemål från Kulturföreningen är, att den gamla affärslokalen skall kunna bevaras som ett litet museum. Onekligen skulle det vara av stort värde att för framtiden bevara en lokal, som en tid varit något av ett centrum för byn Räfvåla och haft så mycket att betyda för den tidens byinvånare.