Räfvåla Hytta eller masugn anlades år 1634, d.v.s. under drottning Kristinas förmyndarregering. Driften av masugnen nedlades definitivt år 1865.

Ludvika bruk hade varit delägare i hyttan. I brukets arkiv har prof. Gösta A Eriksson funnit en notering om Räfvåla hytta, som han publicerat i sin bok ”Hyttdöden i Bergslagen efter år 1850”. Noteringen lyder: ”Skada att vatten ej finnes till riktig hyttgång vid Räfvåla, som ligger blott 1 mil från Grängesbergs gruvor, då skulle den blivit Ludvikas förnämsta eller enda masugn, så bra som den på alla vis i övrigt ligger till för rodd, malm och kolkörning.” Noteringen ger en tydlig fingervisning om den främsta anledningen till hyttans nedläggning. Vattenbrist minskade blåsningstiden och försämrade hyttans lönsamhet.

Vattenkraften vid en hyttanläggning användes huvudsakligen för 3 ändamål:

1. Blåsmaskin för pressluft till formorna.
2. Verk för krossning (bokning) av den rostade malmen.
3. Uppfordring av malm, limsten eller kvarts samt träkol till masugnskransen.

Som regel drevs dessa anordningar av var sitt vattenhjul.

Räfvåla hytta var anlagd vid byns största vattendrag, som med sina grenar avvattnade en stor del av Saxbergets nordsluttning och Låsbergets sydsluttning. Den anlagda hyttdammen, nuvarande Verkdammen, gav en fallhöjd på ca 9 meter att utnyttjas för vattenhjulen. Någon kilometer längre uppströms i dalstråket fanns Sågdammen eller Kannverkdammen, som troligen blev anlagd för att tjäna som vattenmagasin för hyttdriften.

Med de här beskrivna vattentillgångarna drevs Räfvåla hytta under mer än 200 år. Blåsningstiden per år kunde vara mellan 2 och 3 månader beroende på vattentillgången. Någon tid före eller omkring 1840 hade man börjat snegla på Oxbrobäcken och sett möjligheten att med dess vatten dryga ut vattentillgången vid hyttan.

Sommaren 1841 giorde man slag i saken Även Oxbrobäcken avvattnar med sina 2 huvudgrenar delar av Saxbergets nordsluttning. I bäckens västra gren anlades en damm, Klossdammen, och från bäckens östra gren grävdes en kanal, som ledde den grenens vatten ned till Klossdammen. Från den dammen grävdes så en kanal, som ledde det samlade vattnet från Oxbrobäcken ner mot hyttplatsen. Väl nere vid hyttplatsen låg vattennivån i kanalen ca. 4 meter högre än nivån i hyttdammen. Detta stämmer med en uppgift i Gösta A Erikssons bok, att fallhöjden vid Räfvåla hytta var 13 meter. Den uppgiften måste avse fallhöjden från kanalen, som avslutades med en träränna fram till vattenhjulet med dess hjulhus. Sannolikt drev kanalens vatten ett s.k. överfallshjul.

För att säkerställa vattenföringen i kanalen vid tider, då Oxbrobäckens vattenföring var otillräcklig, hade man grävt en tvärkanal, som gjorde det möjligt att föra över en del av Verkbäckens vatten till kanalen. Den sammanlagda längden av de grävda kanalerna var ca. 1,2 kilometer.

En mycket detaljerad redogörelse för kanalbygget 1841 har jag funnit i Ludvika bruks arkiv vid Länsarkivet i Håksberg. Dokumentet, som omfattar 8 sidor, har beteckningen TOM 3 n:o 328 och har rubriken : ”Omkostnads-Räkning-öfver- Kanal- gräfning, – År- 1841”. Redogörelsen är gjord av Sam Gellsén som var den sista inspektorn vid Räfvåla hytta. Av redogörelsen framgår, att kanalbygget krävt 1127 Mansdags-verken, 105 Qvinsdagsverken och 73 Gossedagsverken. Dessutom 352 kördagsverken. Sammanlagt 24 personer arbetade vid kanalbygget. Den genomsnittliga arbetstiden per person var ca. 50 dagsverken. Såsom ansvarig för kanalbyggnads-arbetet står Snuf Anders Persson noterad för 80 l/2 dagsverken. Anläggningen skulle alltså ha tagit en tid om ca.3 månader.

1 mansdagsverke betalades med 40 shilling, 1 qvinsdagsverke med 24 shilling och 1 gossedagsverke med 12 shilling. Arvoden för kördagsverken varierade från 1 Rd 24 sh. Till 2 Rd, med en häst. För körning med tuspann betalades 3 Rd 16 Sh (1 Rd=48 sh).

Till gruvfogde A Larsson utbetalades ett arvode om 150 Rd ”för afmätt och utstakat Kanalen samt besvär med uppsigt af Byggnaden”.

Kanalbygget inkräktade på 23 snesland åker (=2921 m²) vilket ersattes med 115 Rd. Redogörelsen upptar också materialåtgång för kanal- och dammbyggena – timmer, bräder och spik.

Totalkostnaderna för hela kanalanläggningen var 2863 Rd 35 sh.

Ett annat dokument i Bruksarkivet visar, att Räfvåla hytta bekostades en omfattande renovering 184l med byggnad av varmapparat, nytt blåsverk, hjulhus och hjul, påbyggnad av pipan m.m.

Hyttkanalens sträckning finns angiven på en karta upprättad år 1857-59 över ”inegorna och fångskogen till Räfvåla by”. Ännu på 1930-talet var kanaldiket bibehållet i närmast hela sin sträckning. Det har under senare år, speciellt i sin nedre del, till stor del utfyllts med fyllmassor från villatomter. På den nämnda kartan var den s.k. Nya dammen ännu ej anlagd. Den är alltså byggd senare än 1859. Blev den byggd i ett sista desperat försök att förbättra vattentillgången för Räfvåla hytta, som ändå gick mot sin nedläggning 1865?

Lars Åhlström