Vid Runnbergsgården

Erik Olsson 1924 – 1925

Erik Olsson var på Spetsbergen 1924 – 1925, han var med då det utbröt eld i gruvan 1925. Efter det så lade man ned kolbrytningen, och verksamheten avvecklades, flera år senare såldes Sveagruvan till Norska intressen.

Erik Olsson är från Grängesberg och bodde förmodligen på Källfallet vid den här tiden. Erik skrev en form av dagbok i versform, men det ger ändock en bild av vardagen vid Sveagruvan i alla fall. Som avslutning visas ett bildgalleri av en del av de bilder som Erik hade med tillbaka, där kan man se på två kort brandrök från en öppning i berget. Materialet har jag fått låna av Ingbritt Olsson, barnbarn till Erik.

Första spritransonen på vintersäsongen 1924-1925.
Som tröst för det båtarna hän från oss gick . I lördags den den första ransonen vi fick. En sjättedels liter det blev då på man, att detta var för mycke ingen tycka kan. Men ändå var det de som blev duktigt i tagen. Det slagit sig åt huvudet åt armarna å magen.
Det sågs uppå bena det hördes på ton, det luktade sprit ända ned på morion. Andra råkade ut för en sabla dilemma, de visste inte ens var de själva var hemma, de vaknade upp uti främmande hus. Ja så kan det gå när man tar sig ett rus.
I samlingslokalen där var det galej, där trådde vi dansen för hi och tjohej. Då kvinnor här inte alls räcker te, vi måste dansa gubbdans var lugn för de. Ivar han skötte musik på klaveret, han drog så jag trodde han skulle dra iseret.
Lekande på fiol också det var, ja det blev musik som var klämmig och rar, för haderi å haderi å haderi å ralla. Det hördes inga missljud ty glada voro alla, vi gott kunna leva i den tanke å tron, att allt gick rätt bra vid vår första ranson.

En resa till Spetsbergen.
För resan till Spetsbergen rustade vi var, turalleri, turallera, på rullande hjul upp till Narvik vi far, turalleri turallera, hurra, där ligger Braganza med ångan i topp, ty hon skall oss föra mot nordpolen opp, ett sjung falleri, hej fallera turalleri hurra.
Då båten den lagt några meter från land , då kommer en gutt med en kvart i sin hand, turalleri hurra, han har försummat och vänta han får, med kvarten på kajen så sårgsen han står, ett sjung falleri, hej fallera turalleri hurra.
I Tromsö där fingo vi vänta en stund, turalleri turallera, när båten fått kol lade den sig på grund, turalleri hurra, och vi fästa om ibland flickor och öl, tills båten från botten har lättat sin köl. ett sjung falleri, hej fallera turalleri hurra.
Men allt som är trevligt får aldrig bestå, turalleri turallera mot norden mot norden Braganza skall gå, turalleri hurra vi kom så ombord lite upprymd och glad ty ölet var starkt i förbudslandets stad, ett sjung falleri, hej fallera turalleri hurra.
På villande havet vi sedan komut, turalleri hurra. Braganza på vågorna flög som en svan, hon krängde och rulla av självaste fan, ett sjung falleri, hej fallera turalleri hurra.
Vi lantliga sjömän nu matleda fick, turallri turallera, i bukter och vågor snart ryggarna gick turalleri hurra det ropades ulrik för hi och ohoj, och bleka om nosen vi låg i vår koj, ett sjung falleri, hej fallera turalleri hurra.
Men sjösjukan glömdes dess bättre till sist bort, turalleri turallera vi lyckligt har nått vår bestämmelseort, turalleri hurra fast icke så fort, gick resan rätt bra, till båtens besättning ett tack må de ha, ett sjung falleri, hej fallera turalleri hurra.
Vid framkomsten hälsades vi av salut, turalleri turallera och därmed vår sjudagarsresa var slut, turallei hurra på brottarmattan i samlingssal där vi uti drömmen led sjösjukans kval, ett sjung falleri, hej fallera turalleri hurra.
Uppå denna resa det också var med, turalleri turallera två glada gesäller som handla med ved, turalleri hurra affärna de kastat nu har överbord och nu gäller resan den snöiga nord, ett sjung falleri, hej fallera turalleri hurra.

En kurs i geografi.
Om ni nu vill lyssna till, skall jag dra en liten drill och det ska bliva en en kurs i geografi, att i denna jag är hemma skall ni själva snart förstå, ni skall rent förvånad bli. Uppå hela jordens ring finns det nästan ingenting som jag inte uppå mina fingrar har, men Sveagruvan blott i kväll i betraktande vi tar. Men det gäller följa med om nytta av läktionen ni skall få, ty jag är så rysligt lärd att värst är mig förstå.
Här är van Mijens baij och här ligger uppå svaj gamla Bellsund men nu i isen fast, han kanske drömmer om en tid då han vid storm och böljesång, gjorde giringar och kast. Här vi lastebryggan har och sen vi banan tar, som uppå bockar sig sträcker uppåt byn och bakom ser vi fjällarna sig sträcka upp mot skyn, och dessa jättars merg i gruvan här vi bryta ut, i upplag dessa hamna sen här på moreon till slut.
Med andra sidan skall jag genast ta itu och vi börja med vår renlighets depå. Här är bastuträsk och kraftstation, fast nog det glunkas om , att den är både si och så, Här barackerna vi ha, och dom är ju ganska bra, det är B och C och DEF och G, och dessa små estapperna nummer noll noll har. Här en samlingssal vi ha för möten nöjen och musik. Här en gammal lokomobil, och här en mekanik.
Men nu går vi över bron, ty där ner på moreon , har vi ändå mycke mer att röra i, här är matförråd å spritförråd å andra skräpförråd, här är stall å svineri, här är Englich konsulat, här är trådlös telegraf, här är hundstall och potatiskällare, och ner vid strand för båtarna ett litet hus vi ser, kloakerna i sjön går ut var inte ängslig dock min vänn vi får det åter denna väg, i vattenledningen.
Om förlåtelse jag ber ty det finns lite mer som för helhetsskull vi inte glömma får, här vid gruvan står ett hus som snart säkert ramlar ner, ty på dålig grund dä står, detta kallas galleri, här en smedja kära ni, här är banan som i luften far, och för att komma ner igen en tur med den vi tar, här är depå för dynamit å en för bräder å för plank, här är handelsboden men gå ej dit, ty där de jör dej pank. Sveagruvan Spetsbergen 1 februari 1925.

Midsommar i Spetsbergen
Midsommar och det är väl blott hån, man kan både skratta och gråta. Än kyliga vindar far fram här med dån, i vinterskrud fjällena ståta. Väl avklädningssenen de börjat har, men ännu här mycket av vintern finns kvar.
Än ligger isen kvar över sjö, mot stranden ej böljorna leker, och smutsiga rester av av vinterns snö, är de blommor vårt öga smeker. Med vemod vi blicka mot fjällena opp, när midnattssol lyser på bländvit topp.
Där hemma nu frossar i blommor och grönt, i doftande lövsal mor sitter. Man gör promenader i skogen så skönt, och njuter av fåglarnas kvitter. Från snösparven hör vi ibland en drill, hav tack du lilla vän för vad du bjuder till.
Ingen kan därför undra uppå, om en längtan griper vårt sinne, helt säkert vi alla har äventyr små från midsommartiden i minne. Om lekar och dans efter toners brus, eller kärleksgnabb under björkars sus.
Livet oss växlingar ständigt beskär, det händer som minst vi kan ana helt säkert det ödet och slumpen det är, som så nyckfullt styrer vår bana. Men vart vi än kommer i syd eller nord, en längtan dock går till vårt hem här på jord.

Isoleringsvisa på Spetsbergen
Bland Spetsbergens snöhöljda fjäll i torftiga nybyggartjäll, som fångar vi sitta och längtansfullt blicka i väster där solen försvann. Väl vemod vi kände när båtarna vände och lämnade oss kvar på strand.
När mörkret står tätt som en mur blir dyster båd mänska och djur. När helst som vi vaknar och solen vi saknar, vi vet ej om dag eller natt för oss det då gäller ej modet vi fäller, ty högt går vårt skämt och vårt skratt.
Som jättar att värna oss små, de mäktiga fjällen stå och själv har naturen här danat skulpturen med pelare viseer och språng i tystnad sig dväljer om urtid som funnits en gång.
Luften står vit som av damm när snöstormar våldsamt drar fram över berg över dalar sitt maktspråk den talar det viner så hemskt kring vår knut, då drivorna hopas då framåt den sopas då knappast man vågar sig ut.
Men när hon har uttömt sin makt och åter till ro hon sig lagt. Då norrskenet flammar över fjällarnas kammar var såg vi mer prakt på vår jord. När månsilvret stänker och stjärnorna blänker och då är det vackert i nord.
Men solen den kommer en gång om än väntan på den bliver lång även hit kommer våren med blommor i håren. Vi hör snösparvens sång till sin vän det blir fröjd i vårt sinne
när tiden år inne att vända mot hemmet igen.
Sveagruvan den 10/2 1925 E.Olsson

Continue reading...

Bakgrunden till Svensk kolbrytning på Spetsbergen.

Ögruppen Svalbard ligger mellan Nordkap och Nordpolen mitt i Norra Polarhavet. Flera olika länder ansåg sig ha rätt till denna ögrupp som betraktades som ett ingenmansland. Därav kom även Sverige att ockupera landområden på Spetsbergen, vilken är en ö som ingår i Svalbard.

År 1909 bildades en expedition stöttad av Jernkontoret i Stockholm och TrafikAB Grängesberg Oxelesund (TGOJ) , som satsade 6.000 Kr var och en.

Den 5 man starka expeditionen nådde sitt mål den 12 juli 1910, längst in i fjorden ” Van Mijens Bay” , och en ockupationstavla som förklarade att detta var svensk mark, sattes upp. Det området skall senare bli ”Sveagruvan”. Totalt ockuperades fyra områden av Sverige.

AB Spetsbergens Svenska Kolfält, bildades år 1916 och gav ut aktier på tillsammans 2,5 miljoner Kr, som på en vecka blev slutsålda. Ett sjuttiotal gruvarbetare anlände sommaren 1917, och började bygga upp Sveagruvan. Under åren 1917-1925 övervintrade omkring 200 arbetare, omkring 2.000 män och kvinnor bodde här under kortare eller längre tid, de 9 år som gruvan var i drift.

Under åren 1924-1925 bröt man 116 000 ton. Totalt exporterades år 1924, 420 000 ton av de sex olika gruvföretag som var verksamma på ön, norska, engelska, holländska och ryska företag.

Den 12 maj 1925 utbröt en stor brand i Sveagruvan som satte stopp för vidare kolbrytning, bolaget trädde i likvidation år 1926.

Sveagruvan såldes den 14 mars 1934 till det norska bolaget ”Store Norske Spitsbergen Kulkompani A/S, för en miljon Kr, efter beslut i Sveriges Riksdag med en rösts övervikt.

Karl Oskar Lind född i Tysslinge församling i Örebro den 11 september 1885. Han var under större delen av sitt liv bosatt och verksam Rävvåla, med arbete i Saxbergsgruvan, även med fackliga uppdrag samt inom olika föreningar i byn. Han var mera känd under namnet ”CO Lind” i byn.

Under sommaren 1923 var han och flera andra från Rävvåla till Sveagruvan och arbetade, han skrev en detaljerad dagbok över resan dit samt den första tiden vid gruvan.

Dagboken

§1

1 maj 1923 avresa med bil till Björnhyttan, därifrån Kl. 4 em. Utan sovvagnsplats denna natt ankommo vi till Ånge på morgonen ganska utschasade.

§2

Passerade långa ödsliga sträckor med betydligt nyfallen snö. Sammanträffade med Bond-Daniel vid ankomsten till Boden på kvällen. Fortsatte Kl. 24 med sovvagnsplats till Kiruna.

§3

Vaknade i Kiruna utvilade och glada. Samhället verkade imponerande. Resan till Riksgr. Var en hel upplevelse. Stora fjäll samt djupa dalar. Torneträsk följdes 8 mil. Ankomst till Narvik nådd 12.10. Efter besök hos Speditör V. Larka besågs Kirunas lastningsanordningar, enastående storslaget. Rum på hotell Svea.

§4

Påsteg Kl. 8 ångaren ”Sivert Niclsson” och ankom till Löddinger Kl. 11 fm. ett medelstort fiskeläge.

Avreste med ångaren ”Haakon VII” stor och präktig, rätt att föra 400 passagerare. En härlig färd på ca. 1000 meters brett vatten med höga snötäckta fjäll på båda sidor. Ankomst till Harstad Kl. 4 em. en stad på 10.000 inv. belägen vid fjällfoten samt delvis uppklättrad mot höjden. Gjorde intryck av välmåga, många ståtliga affärer. Oerhört dyrt. Middag, kött och potatis med dricka, utan bröd, 2,90. Sitter nu på båten och arbetar med tankeöverföring till Mor och Mimma och lilla ”sockerpulla”. Avresa Kl. 8 em.

§5

Anlöpte Tromsö Kl. 4.30 fm. efter någorlunda vila i damhytt där vi gjorde intrång efter restauratrisens anvisning. Större stad än Harstad. Då vi vid 9-tiden fm fingo syn på ”Sjöormen” på vilken överresan skulle ske gjorde vi stora ögon. En liten seglare knappt större än ”Grangärde” visserligen med motorkraft, men föreföll oansenlig gentemot de vi hittills åkt på samt i betraktande av det stora polarhavet. Inredning och kojplatser oerhört snuskigt och torde ensamt kunna locka sjösjuka?

Likväl äro vi glada och förhoppningsfulla och har fullt förtroende för den mastiga skepparen. Har nu bytt lump och är beredd att gå mot lockande äventyr.

Reser Kl. 1 mid. För avresa ankom tulltjänstemän och instrumentkontrollörer ombord med vilka kapten ”Breakmo” fästade om gladeligen. Först Kl. 6 lades ut från kajen för att blott ca. 500 meter längre norr lägga till vid en ny. Kaptenen gick här i land till sin fru men vid återkomsten hade ebben lagt skutan på grund. Här måste den ligga tills floden Kl. 6 fm: gjorde den flott igen.

§6

Två norrmän voro ombord vilka enligt uppgift skulle uppsöka de norska kolfälten. Vår tro är emellertid att de i samband med kaptenen äro spritsmugglare.

Vid middagstiden meddelade oss kaptenen att skutan var läck och Kl. 1 förankrades därför i öppet vatten vid ett litet fiskeläge. Nu gingo kaptenen och en del av besättningen till vila, vilket stärkte oss i tron att det blott var svepskäl för att för oss förvilla bort den mystiska situationen. Kanske vi får lösningen innan ankaret lyftes ?

§7

Har nu legat här vid ”Torsvaag” ända tills i dag Kl. 9.30 fm. Skutan har verkligen varit läck.

§10

Kl. 7 fm. Är nu fullkomligt återställd efter sjösjukan som började vid middagstiden den 7 maj. Var egentligen sjuk ett dygn, sedan bara olustig. Är icke på det klara om det är fel med maskin eller maskinist. Motorn strejkar opp till 6 timmar i taget. Är nu emellan Björnön och Spetsbergen. I går fm. vid 10 tiden mötte vi en fiskebåt den enda på hela resan, vid samma tidpunkt fingo vi syn på Björnön, men passerade den icke förr än 7-8 tiden på kvällen. Lång sikt och dålig fart. Kl. 3.30 em. passerades Sydkap varifrån återstår 40 mil till Belsund.

§11

Johan och jag kröp i dag opp Kl. 6 ur vår kabyssa till det härligaste solväder. Drivisen nödvändiggjorde stanna av motorn vid midnatt, skutan har sedan dess drivits med blatta segel. Att nämnas är följande: Kapten Breakmo har seglat på dessa svårfarna vatten i 45 år, har fångat 1.182 isbjörnar däribland dödat en med kniv. Hans unga fru som vi såg i Tromsö var hans sonhustru. Sonen, vilken för allmänheten anonymt hade genom olycka omkommit i en båtmaskin. Varefter hans hustru gått till den äldre Breakmo vilken i sin tur äktat henne. Kl. 6 em. skutan har sedan Kl. 11 fm. gått fram och tillbaka och sökt genomgång men misslyckats. Får nu ligga stilla och förbida

Vid middagstiden meddelade oss kaptenen att skutan var läck och Kl. 1 förankrades därför i öppet vatten vid ett litet fiskeläge. Nu gingo kaptenen och en del av besättningen till vila, vilket stärkte oss i tron att det blott var svepskäl för att för oss förvilla bort den mystiska situationen. Kanske vi får lösningen innan ankaret lyftes ?

Har nu legat här vid ”Torsvaag” ända tills i dag Kl. 9.30 fm. Skutan har verkligen varit läck.

Hoppas de inte är för oroliga hemma. Breakmo har idag omtalat att som medel mot lungbrand och lungsot använder de norska fiskarna, att vid dödande av en björn omedelbart efter, dricka björnens galla, vilket skulle vara ett osviklgligt medel. Kl. är nu 10 på kvällen, går nu till vila efter några timmar vistelse med kapten.

§12

Opp Kl ½ 8 vid något friskare bris, vilket ger förhoppning om isens skingrande. Kapten hittade en flytboj efter André för vilket han fick medalj. Riddare av Snt. Petrusorden för han räddat en Rysk exp. I Kariska havet vilken, sedan fartyget förlist, i 13 dygn kämpat med döden.

Alla utmärkelser jämte bohag och hus , vilket senare kostade 75.000 Kr. förlorades genom eldsvåda. Breakmo är 69 år. Alla tretton lade sig på knä vid landningen och kysste hans fot. Har nu sedan middagen dragit whist med kapten, nu vid 4-tiden är det så frisk bris att storseglet måste bärgas, varvid Holmström knäpper oss. Kortspel efter maten tills nu ½ 10. Tiden börjar gå långsamt och ännu ligger isen lika tjock. Kryper nu till kojs med hopp om fri passage i morgon.

§13

I dag vid 10-tiden fingo vi vara med om säljakt. Sälen sköts på ett isflak och vägde ca. 70 kg. Maskinen sattes igång och båten letade sig väg mellan isflaken till Kl. 4 em. då vidare utfart omöjliggjordes. Vid denna tid voro fyra sälar skjutna. Tiden går rätt bra fast tanken på de hemmavarandes ängslan över vårt öde verkar störande på vårt sinne. Vi Rävvålingar jämte Holmström satsade 5 norska Kr. var, och spelade kort om kaptens sälskinnströja, vilken Norgren vann. Tvänne kolångare har idag observerats på nära håll. Vilka vänta på infart i Isefjorden.

§14

Kröp opp Kl. 8 fm. för att se isen i det närmaste likadan. En utav roddbåtarna , besatt med två man var ute bland ytterisen på sälfångst. Återkom snart med två sälar. Nu vid 8-tiden em. arbetar vinden gynnsamt på isen.

Maten börjar att bli enformig och motbjudande. I dag har osten tagit slut, vilken var det bästa av det inskränkta smörgåsbordet. Återstår endast mesost som pålägg. Skeppsskorporna kallas ”kavring” lämpliga för stenkross att mala.

§15

I dag på morgonen samt den gångna efternatten har stark storm varit rådande. Vid tvåtiden em. sattes maskinen igång och drev båten genom ett isbälte under något över en timmes tid. ½ 8 ångades på igen tills Kl. 9. Pratstund till 11 em. då vi kröpo till kojs.

§16

Oppe Kl. 6. Sjöormens kamrater har under natten ökats till fyra. Maskinen igång ½ 7 – ½ 8, åter igång Kl. 10. Vid ½ 11 tiden gick Sjöormen in i det framförliggande isbältet, det största vi hitintills sett på vår färd. Maskinen arbetade under högtryck och drev skutan fram tum för tum under ofta upprepade backningar och skepparns vilda förbannelser över isförhållandena. Tvenne av sedda båtarna har under förm. avgått med kollast från Kings Bay. En kolossal storm rådde från Kl. 2 em. med oavbrutet ökning i styrka till Kl. 10 em. då vi nådde mynningen av Bellsund. Sjöarna skjölde över skutan och isade dess däck. Vi gingo till vila vid midnatt.

§17

Kl. 2 på morgonkulan gingo vi äntligen in i lä bakom Mount Abitterkullen. Då skepparen meddelade oss att vi lyckligen kommit ur leken med havet, där vi varit nära att gå under, hade vi mött tidvattenströmmen vilken gick med 7 sjömils hastighet hade vi varit förlorade.

½ 11 sattes igång från mitterhuben framkom till iskant vid Camp Mosten Kl.1 mid.

Avfärd med hundspann och skidor Kl. 4 em. Ankom till Blå kullen 8,30 em. två tippor per man.



§17

Kl. 2 på morgonkulan gingo vi äntligen in i lä bakom Mount Abitterkullen. Då skepparen meddelade oss att vi lyckligen kommit ur leken med havet, där vi varit nära att gå under, hade vi mött tidvattenströmmen vilken gick med 7 sjömils hastighet hade vi varit förlorade.

½ 11 sattes igång från mitterhuben framkom till iskant vid Camp Mosten Kl.1 mid.

Avfärd med hundspann och skidor Kl. 4 em. Ankom till Blå kullen 8,30 em. två tippor per man.

Lördag 19. Pingstafton.

Vaknade efter en jämförelsevis skön sömn och gick efter anmodan upp till gruvkontoret för att bli anvisade arbete. Ing. Danielsson gav intryck av en human arbetsledare. Efter besked att vi skulle bli kolhuggare gingo vi till chefen för att ordna med hemsändning och reseersättning för den långa resan. Maten denna dag var utmärkt, särskilt kvällsmaten var läckert. Smörgåsmat, äkta smör, ost, kallskuret kött, rullsylta och inlagd sill. Risgrynsgröt med russin. Kl. 9 gingo vi till samlingslokalen på hippa, en maskinist, Höglund, uppträdde flera gånger med föredrag av självförfattade visor, omväxlande med dans. Tre damer voro närvarande. Intrycket av det hela var okultiverat. Jag kände mig så att säga främmande, och tycker , då jag nu Kl. 12 går till vila, mig som en ensam drömmare.

Söndag 20. Pingstdagen

Efter en oregelbunden vila förorsakad av diare, spisade vi denna dag frukost Kl. 11 fm, därefter besågs gruvan vilken var imponerande i storlek, men vars låga flölser gjorde arbetsrummen avskräckande små. Kl. 2-5, bevistade föreningssammanträde och ingick som medlem. Invaldes i stadgekom. Middag Kl. 5. Då jag efter maten vid hemkomsten var ensam kom tanken på Mor och Mimma så stark att jag just nu hälst ville vara i Rävvåla.

Måndag annandagen 21

Pågick skiftet Kl. 6 em. som kolhuggare. Något fundersam hur jag kommer att klara jobbet.

Tisdag 22.

Knoget gick rätt bra. Borrade 5 hål samt provrallade ett par vagnar åt Ernst Carlsson

Onsdag23.

Första rallskiftet är nu gjort och var jäkligt påkostande. 11 vagnar, 4 hål.

Torsdag 23. Drygt

Fredag 24 -”-

Lördag -”-

Fredag 1 Juni

När jag i dag gick till knoget Kl. 6 på morgonen var det ett förfärligt yrväder. Det var med stor ansträngning jag kunde gå i motvädret. Vinterdrivorna ligger ännu 3-4 meter höga kring knutarna, men det börjar också bli lösa fläckar här och där. Knoget börjar att gå ganska bra. Sedan jag kom in Kl. 2 har tanken oavbrutet kretsat kring Finngården (bostad i Sv.). Kanske därför att enligt beräkningarna så har ni idag fått 200 riksdaler att plocka med.

Torsdag 7.

Dagligen sedan den 1 har det varit nordstorm med starkt yrväder på natten och förmiddagarna. Likväl har solen på eftermidd. ökat de bara fläckarna på marken. De som tänkt sig hem på första kolbåt börjar misströsta över den sena islossningen

Söndag 10.

I dag har vi haft den första egentliga vårdagen. Vattnet börjar nu komma i fjällbäckarna. Kunde ej sova i natt varför jag vid midnatt gick ut på rekognoscering i närmaste fjäll, hittade en liten fin tuva med blommor.

Torsdag 21

Egendomliga temperaturförhållanden. Vaknar Kl. 6 i morse och frös förfärligt. Drog filtarna över huvudet och försökte somna igen men omöjligt för kylan, måste opp och elda och får då se en rasande snöstorm för nordlig vind. Viken parodi på midsommarhelg kommer det icke att bli här. Undrar just hur de firar helgen hemma. Kanske med utflykt till ”rönningen”. Vad skall vi pryda baracksingången med då det inte finns den allra minsta kvist att imitera lövhydda med.

Fredag 22.

När jag i dag på morgonen kom från skiftet Kl. 2 och och legat till Kl. 5 vaknade jag helt hastigt och kände mig illamående. Gick opp för att spy men innan uppkastningen kom lössnar det så hårda påkänningar att jag svimmade. Tömde mig alldeles och kryade till mig ganska fort. Firade nattsk. Till midsommarafton. Fick medicin av doktorn och blev sjukskriven.

Midsommardagen 24, på morgonen.

Kom hem vid midnatt från midsommarvaka och har sedan suttit och poetiskt hopfogat mina midsommarintryck, och på samma gång skött eldningen så inte vi skulle frysa ihjäl. Det är bitande nordstorm och termometern visar på 0. Jag undrar just hur, och var ni firat midsommarlek hemma. Isen på fjorden är nu inte tjockare än 20 tum men detta är ju respektabelt vid denna tid på året. Just nu Kl. 5 på morgonen börjar den hårda stormen rasa blandad med snö, den kommer med sådan hastighet att närmast liknar nybarkade metspön liggande i horisontal ställning i luften. Är det ödet som fogat det så nyckfullt? Jag har nämligen nu i två timmars tid läst i Tolstoys ”Dagboksanteckningar”. En märklig lisa för mitt längtansfulla midsommarsminne.

26 (tredjedag midsommar)

På morron i dag när jag gick till gruvan började första regnet falla för sommaren.

27 Onsdag

I dag måste vi en hel hop fira skiftet, ty regnet i går och i dag har blött opp snön i fjällen så att fjällbäcken sprängde snödämmningen och spolade bort galleriet. Detta inträffade Kl. 3,30 i morse. Vi vaknade med förskräckelse av det kolossala dundret varvid sten och stockar spolades med på morän. En sten på ca 600 kg vräktes in på linbanestationen. Av dundret vaknade vi i en hast, och då vi genom fönstren sågo vattenmassorna komma vältrande uppstod villervalla, ty vi trodde baracken skulle bortsköljas. En hel del spring ut i bara skjortan.

8 juli Söndag.

Grant solväder med känning av sommarvärme i luften. Har under natten nedskrivit reseskildring över ishavet och sänder den med Bragansa till Bärgslagsposten. På fredagkväll den 8 åkte Rova och platschefen på hundspann ut för att undersöka isens dräktighet, samt hur långt bort iskanten var. Återkommer i går och meddelade att de sett den ca en mil bortom ”Blå Huk” . Medeltjockleken var 60-70 cent. Vi väntar under spänning att isen ska lätta så Bragansa slipper in så fort som möjligt, den kommer enligt antagande i detta drag till iskant.

Detta är sista anteckningen i CO Lind´s dagbok, Snart 100 år gammal.

Bilder från CO Lind visar Sveagruvan.

Continue reading...