Vid Runnbergsgården

Folkets Hus/Park, Rävvåla

En historia om Rävvåla Folkets Hus och Folkets Park, som jag, och med god hjälp av Ulf Holm, minns det från vår ungdom på 1950 – 60 talet.

På sommarkvällarna hörde man dansmusiken från dansbanan, när mor och far hade gått till Parken, jag var kvar hemma på gårdstunet tillsammans med farmor Elin, som skall se efter mig.

Folkets Hus tillblivelse började förmodligen någon gång i början av 1900- talet, då kanske bybor i Rävvåla började dryfta ett byggande av ett eget Folkets Hus.

Man bildade en förening med namnet: ”Räfvåla Arbetares Byggnadsförening U.P.A”. Det resulterade i ett markköp från makarna Erik och Lina Haag, ( Lina född Stenquist ).

Enligt köpekontrakt den 21 juni 1908 köper föreningen en byggnadsplats omfattande 64 ar, motsvarar 6.400 m², som benämns: Bergudden. Denna är avsåld från makarna Haag´s egendom Samuelsdal, för vilken föreningen betalar 253 kronor.

Här kan nämnas att Samuelsdal även är namnet på den Herrgård som låg på fastigheten. Den revs förmodligen i början av 1900-talet, och virket skall ha använts vid byggandet av Järnvägshotellet i Ludvika. Än i dag kan man se lämningar efter de stora källarvalven från Herrgården.

Ett köpebrev upprättas den 6 februari 1910, där köpeskillingen 253 kronor kvitteras och full äganderätt övergår till Räfvåla Byggnadsförening U.P.A

Köpebrev och kartor

Några foton omkring 1910 – 1915

Rävvåla Folkets Park

Några handlingar rörande Folkets Park har jag inte kunnat hitta, varför följande är baserat på egna och andras minnen, Ulf Holm har många bra minnen från platsen, och delar med sig.


1 på kartan. Här var entrén till parken med en biljettkur där inträdet betalades. Runt hela parken fanns det ett högt metalltrådsstaket, med grindar vid infarten. Det finns fortfarande lämningar kvar av staketet.
Biljettkuren, nu renoverad till sitt ursprungliga skick och uppställd vid Runnbergsgården, är det enda kvarvarande som påminner om Rävvåla Folkets Park.


2 på kartan. På vänster sida av ”stora” vägen upp mot dansbanan fanns en enklare byggnad där luftgevärsskytte och pilkastning fanns att tillgå.


3 på kartan. Dansbanan var en stor byggnad helt under tak, med en scen på bortre sidan.

De enda två foton som har hittats visar delar av parken. På övre bilden står en av bröderna Ahlquist, med dansbanan bakom. Andra bilden ungefär samma vy, man ser björkarna som växte mitt på grusplanen omgivna av stenar. Till vänster en del av byggnaden med luftgevärsskyttet.
Bilderna är förmodligen tagna ifrån trappan upp till kaffeserveringen.
I dag finns inga lämningar efter platsen där dansbanan låg, eftersom det skett omfattande schaktarbeten på platsen.


4 på kartan. Här fanns ytterligare en enklare byggnad med lotterier och spelhjul.


5 på kartan. I den fina stensättningen efter gångvägen är en stentrappa upp till kaffeserveringen, kaffestugan med kök och servering, förmodligen fanns även några sittplatser i kaffestugan.
Kaffeserveringen låg på den högsta punkten i parken. När det blev för besvärligt med mygg nere vid dansbanan var det lämpligt med en kopp kaffe. Där var det relativt myggfritt, bra försäljningsargument.


6 på kartan. En liten kiosk där man köpte kaffebiljetter.


7 på kartan. Kanske någon form av förrådsbyggnad, finns inga lämningar kvar.

I stensättningen finns rester av en liten trappa som kan vara rester av en uppgång till förrådsbyggnaden.

8 på kartan. Ungefärliga platsen för de tre björkarna med stensättningen, på fotot ovan.


9 på kartan. En mindre dansbana utan tak fanns här, den lär mestadels ha nyttjats för gammeldans.


En återblick till början av 1950-talet förmedlas här av Lars Persson, med sina minnen från en Folkets Park med många aktiviteter, han nämner ”min far” som naturligtvis är Gottfrid Persson.

En av sammankomsterna under sommaren var den så kallade ”Juliträffen” som arrangerades av Arbetarekommunen med min far i spetsen. Inför varje sommarsäsong så bars den tunga flygeln ut för hand från Folkets Hus till dansbanans scen. Där stod flygeln hela sommaren i ur och skur med tak över huvudet men i övrigt helt oskyddad. Det fanns många fina dansorkestrar i Ludvika på den tiden och när man skulle engagera en orkester ringde man en förmedlare (Olle Brattlund). Thore Eylis och Saxdalssonen Gösta Haags var några orkestrar som brukade spela upp till dans. ”Juliträffens” dansaftnar var förstås på lördagar, men jag har ett starkt (personligt) minne av en familjeföreställning på en söndag, dagen efter en danskväll. Bland de medverkande var undertecknad som på scenen framförde ”Kom i kostervals” iförd en sjömanskostym, sydd av min mor, med Bengt Emil Johnson som ackompanjatör på piano. Jag var nog drygt tio år när den stora scendebuten ägde rum.
Det allra sista evenemanget i folkparken ägde rum sommaren 1958. Rockmusiken hade då slagit igenom och diverse ”rockungar” dök upp här och var. En av dessa var ”Vita Björn”. Om jag inte minns fel så var det idrottsföreningen som fick en förfrågan om att arrangera en konsert och danskväll med ”Vita Björn” och Malte Johnssons storband från Göteborg, en mycket välkänd orkester och ansedd som en av landets bästa. Evenemanget ägde rum en måndagskväll (!) Det kom en stor publik och det ekonomiska vågspelet gick i hamn. Förmodligen den största publiktilldragelsen i parkens historia.


Med dessa sidor i handen eller i telefonen är det värt ett besök på Gubbas Berg, och kanske få en drömbild av den fina Folkets Park som fanns i dåvarande Rävvåla.

Continue reading...